Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Peter Lindahl står mitt i köpcentret Nordstan, som uppfördes i början av 70-talet. 1967 revs större delen av Östra Nordstaden, inklusive husen som Cue Club och 60-talets övriga klubbar låg i. En tid var de så många att man som pop- och rockmusiker kunde leva på gigen bara i Göteborg. I dag domineras området av köpcentret och dess parkeringshus.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

CUE CLUB – en odödlig rockklubb

Spelningar fyra dagar i veckan, Beatles-kultur och Coca-Cola. Sveriges alla band som var något stod på scenen.

Runt 1966–68 var Cue Club stället dit Bo Björkman och Peter Lindahl gick. Bo spelade i Lords och Peter i High Notes. De beskriver atmosfären och tidsandan som ”otrolig”.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Det var alltid folk på Cue Club, och det var alltid bra musik. Man behövde inte ens titta i tidningen vem som skulle spela, det var bara att gå dit. Klubben levde ett eget liv, säger Bo.

Först låg klubben på Norra Larmgatan, sedan på Köpmansgatan. Peter beskriver Köpmansgatan som en klubbgata, där man kunde höra många sorters musik. En del av grejen var de gamla kåkarna som klubbarna låg i och den ruffiga känslan.

– När det var som flest klubbar på Köpmansgatan, 1967, var det säkert 19 stycken. Stockholm var ingenting i jämförelse. Innan klubbarna kom fanns inte sånt här i Sverige, det fanns i London och USA. Därför var det som att tända på krut, alla skulle vara där, säger Peter.

Det fanns mycket att välja mellan, men det som gjorde Cue Club speciellt var att klubben nådde de skarpaste artisterna. Peter minns till exempel när Jimi Hendrix besökte Cue Club, i samband med spelningen på Stjärnscenen på Liseberg 1967.

– Vi hade hört snacket om att han skulle komma, det är klart man gick dit. Men man kom inte i närheten av Hendrix, han hade fyra killar omkring sig, två meter långa och en och en halv meter över axlarna.

Vid flytten till Kungstorget 1969 var Cue Club-eran över för Peter och Bo. Popbanden blev dansband. En ny experimentell våg förändrade musiken. 1971 döptes klubben om till Gustavus Adolphus. 1976 mördades ägaren Styrbjörn Colliander och en 17-årig gäst av en värnpliktig 23-åring. Om motiven spekuleras det fortfarande. Klubben återuppstod och lades ner flera gånger, tills lokalen på Kungstorget brann ner 1996.

Jag träffar Bo och Peter på Musikens hus i Majorna. Det är här de, tillsammans med vännen Kenneth Kristiansson, har startat Nya Cue Club, klubben med musik från deras ungdom och namnet från den numera legendariska pop- och rockklubben.

– Det är en vansinnig idé som går att förverkliga, säger Peter.

Tanken bakom Nya Cue Club är att skapa ett vattenhål, ett utbud som saknas i Göteborg. Den klubbverksamhet som finns riktar sig antingen till yngre eller lockar med trerätters och hjortfilé. Bo, Peter och Kenneth tror att det är en hel del som var med på 60-talet som vill uppleva musiken en gång till, med liveband som har den rätta känslan.

– Det är vår målsättning, att få dem att förstå att nu finns det ett sådant ställe, säger Peter.

Men meningen är inte att Cue Club ska återskapas i sin forna form.

– Vi är nyktra med att det inte går att göra om det. Men man behöver inte sitta hemma och kolla på Doobidoo och Bingolotto, det ska finnas något annat, säger Bo.

Tillbaka till huvudartikeln

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.