Linus Tunström, Ulla Linton och Hellen Smitterberg har åsikter om kulturpolitiken.

"Man ger upp <br>ett viktigt uppdrag"

Hur tänkte de när de svarade? Teaterchefen Linus Tunström, Pusterviksbasen Hellen Smitterberg och Kungälvskulturens ledare Ulla Linton ger sin syn på var sin fråga från enkätundersökningen.
Hur tror du att svensk kulturpolitik skulle förändras av ett maktskifte?
Frågan går till Ulla Linton, tidigare radiojournalist och sedan 2005 kultur- och fritidschef i Kungälv.
- Det är fortfarande en fullständigt öppen fråga. Men det förra maktskiftet gjorde väldigt liten skillnad. Jag tycker att det har rått i det närmaste kulturpolitisk stiltje den senaste tiden. Förutom Skapande skola, satsningen på kultur för högstadiet, så har det inte blivit så stora förändringar, säger hon.
Hon hade väntat sig att se fler initiativ och menar att den nationella kulturpolitiken har stor betydelse även på det lokala planet. Den påverkar påverkar möjligheterna för människor i en kommun som Kungälv att uppleva kultur.
- Nu finns en växande tendens att se sambanden mellan nationell, regional och lokal kulturpolitik, vilket jag tycker är bra. Om man är överens om målen tror jag att man kan göra mer kraftfulla satsningar, utan att förlora lokal identitet. Så har vi börjat jobba inom regionen.
Kulturpolitik handlar också om att bestämma hur stor budgeten ska vara och hur fördelningen av pengarna ska gå till. Ulla Linton tycker att nya satsningar har en benägenhet att bli resursslukande på alla nivåer.
- Mycket går till administration av kultur, i stället för att gå till kultur. Det tycker jag är ett problem. Det är inte nytt, men jag ser risker för att det ökar i den nya kulturutredningen.

Hur har regeringens kulturpolitik påverkat kulturskapares förutsättningar?
Linus Tunström tar en paus från repetitionerna inför nypremiären på pjäsen Tjuven och funderar. Sedan 2007 är han konstnärlig ledare och vd för Uppsala stadsteater och menar att han utifrån den rollen anlägger ett allmänt perspektiv på konstnärernas situation.
- Mest utmärkande är att det inte har hänt så mycket utan hänvisats till kulturutredningen. Det har varit en period av väntan. Det jag har väntat på är att veta få vad som är visionen, det överordnade målet för kulturpolitiken, säger han.
Kulturutredningen innehåller en del goda tankar och har väl förtjänstfullt satt fart på debatten, tycker Linus Tunström. Men när det gäller just kulturskaparnas verklighet brister den enligt honom i förståelse och lägger alltför stort fokus på vikten av entreprenörskap.
- Det hade varit bra att komma ett steg längre. Många kulturskapare är redan entreprenörer i dag. Dessutom är kulturens största sponsorer kulturskaparna själva som gör väldigt mycket arbete oavlönat och ideellt.
Det han saknar mest är ett kvalitetsmål för kulturpolitiken.
- Om regionerna ska få mer att bestämma över och inte har kvalitetsmålet överordnat finns en risk att kortsiktiga politiska intressen och nyttoaspekter av konsten väger över. Konsten är en verksamhet som inte alltid går att mäta i pengar eller konkret politisk nytta eftersom det handlar om en mer långsiktig verkan på människor. Jag tycker att det är en stor fara i att det perspektivet inte nämns.

Vilken är din övergripande uppfattning om kulturutredningen?
Hellen Smitterberg, ledare för gästspelscenen Pustervik, håller fortfarande på att ta sig igenom de 900 sidorna. Hon menar att en uppdatering av bidragssystemen var absolut nödvändig och gillar utredarnas plan på att genomlysningar ska göras oftare. Å andra sidan ställer hon sig frågande till att ideologin lyser med sin frånvaro.
- Det är konstigt att skriva att staten bara ska vara en samordnare och inte ha något med normen att göra. Då ger man upp ett viktigt uppdrag i samhället, säger Hellen Smitterberg.
Framför allt är det en statusfråga, menar hon och den blir än viktigare att upprätthålla om regionernas och kommunernas ansvar ökar. Kulturen riskerar att förlora sin ställning om inte dess betydelse markeras uppifrån.
- Staten är ovärderlig när det gäller att ge frågor en plats i samhället. Då krävs att man sätter en norm och visar att det här står vi för, säger Hellen Smitterberg.
För publikens del handlar det om vilken konst som kan upplevas. Det hänger i slutändan på under vilka villkor och hur gränsöverskridande får chansen att verka, menar Hellen Smitterberg. Hon tycker det är synd att kulturutredningen inte pekar på konkreta förslag på hur den kreativa miljön ska göras gynnsammare.
- Men det är bra att kulturpolitiken uppdateras till det globala samhälle vi lever i. Visserligen är det bara ord, men då kan man åtminstone hänvisa till dem och arbeta vidare med situationen.