Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Christiania kan inspirera älvstaden

I fristaden Christiania i Köpenhamn frodas självbyggeri både när det gäller hus och sociala spelregler. Vad kan de som planerar Centrala älvstaden i Göteborg lära sig av det danska exemplet?

Stadsplanerare och arkitekter letar förebilder och alternativ. Hur ska den nya staden byggas? Hur ska boende och medborgare inkluderas i processen?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Arkitektkontoret White bjöd in Ole Lykke från Christiania i Köpenhamn till en workshop om hur idéer från fristaden skulle kunna appliceras på Göteborg.

- Christiania är en experimentverkstad i full skala. Unikt i världen, sa Anna-Johanna Klasander, arkitekt på White.

Ole Lykke har bott i Christiania sedan 1979 och är arkivansvarig för fristaden.

- När jag flyttade in hade vi stora problem med tunga droger. Samtidigt fanns de som ville bygga ett nytt samhälle. Det fanns Jesus freaks och alla möjliga alternativa livsstilar, berättar han och beskriver 70-talets Christiania som hippieperioden.

- På 80-talet var det arbetskläder på. Då byggdes infrastrukturen i stadsdelen upp, avlopp, vatten, gator och hus. Det blev väldigt många möten.

Det finns en huvudregel för Christiania: Du kan göra vad du vill så länge det inte skadar någon annan. Besluten tas på stormöten.

Blir man inte trött på alla möten?

- Jo, det är en förfärlig struktur och det går åt massor med tid. Vi försöker fatta beslut på lägsta möjliga nivå. Har du problem med din granne så är det bästa om du kan lösa det direkt med honom eller henne, säger Ole Lykke.

De knappt tusentalet människor som bor på det gamla militärområdet i centrala Köpenhamn är uppdelade i olika mindre strukturer där beslut tas på områdesmöten. Detta möte bestämmer till exempel om någon ny ska få flytta in.

I Christiania finns flera barninstitutioner, inte ett sjukhus men däremot ett sundhetshus, till och med ett socialkontor finns. Autonomin handlar numera mer om att få bestämma reglerna inom stadsdelen tillsammans än en ett totalt avståndstagande från samhället runt omkring.

- Vi betalar skatt som alla andra, säger Ole Lykke.

Nu står fristaden inför en omvandling som Ole Lykke tror kommer att bli stor. Politiker och myndigheter har vid flera tillfällen försökt stänga Christiania utan att lyckas. Men efter att Högsta domstolen i februari förra året slog fast att den danska staten har nyttjanderätt till området ställdes fristaden inför ultimatum: stänga eller köpa loss husen.

- Vi har bildat en stiftelse och tagit lån. För min del innebär det 1500 kronor mer i utgifter varje månad och det vet jag inte om jag kan klara, säger Ole Lykke.

Stiftelsen gör det möjligt att fortsätta att ha en kollektiv brukarrätt till området men Ole Lykke tror att området gradvis kommer att gentrifieras och normaliseras.

Vad finns det då att lära sig av Christiania för stadsplanerare? Ole Lykke säger halvt på skämt, halvt på allvar att det bästa arkitekterna gjort för Christiania är att hålla sig långt borta.

- Om jag vill bygga ett hus i glas eller pröva något annat är det bara att göra. Vi har haft rätt att göra fel och att lära sig något på vägen.

Skulle Christiania kunna hända i dag?

- Nej, det tror jag inte, Människor är inte så riskbenägna längre. Det var en mycket speciell tid och en mycket speciell situation, säger Ole Lykke.

Många av de arkitekter, forskare och samhällsplanerare som deltog i workshopen menade ändå att det finns saker att lära sig av fristaden. Framför allt gäller det att ta vara på det engagemang som kommer underifrån, antingen det gäller motstånd mot hyreshöjningar på Pennygången eller försvaret av koloniområdet Sjöbergen.

En lärdom tycks visionsgruppen för Centrala älvstaden redan ha dragit. Den handlar om att försöka bevara verksamheter som redan finns i ett område och komplettera med nytt, snarare än att riva rent.

I Östra Kvillestaden gjorde man inte så. När det gäller Gullbergsvass och Ringön finns den uttalade ambitionen att spara på det som finns. Frågan är vad som händer när exploateringen sätter igång. Vilka konflikter som dyker upp då och hur de kan lösas?

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.