Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Centerledaren väljer ny roll

Annie Lööf tar på sig en mindre uppgift i regeringen än Maud Olofsson. Det är klokt. Ett parti i kris behöver sin ordförande.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Annie Lööf valde att efterträda Maud Olofsson som näringsminister. Alltså avstod hon från chansen att som miljöminister utmana Miljöpartiet. Det är ett val som kan diskuteras. Men nu är det gjort. Ny miljöminister blir Lena Ek. Det är ett bra val.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Ek är folkrättsjurist och gift med en lantbrukare. 2001 år ville hon bli partiledare, men förlorade mot Maud Olofsson. Tre år senare valdes Lena Ek in i Europaparlamentet, där hon gjort stor nytta. Som parlamentsledamot var hon en av huvudförhandlarna bakom EU:s gemensamma kemikalielagstiftning samt EU:s direktiv om handel med utsläppsrätter. Nu lämnar hon parlamentet som gruppledare i utskottet för industri, forskning och energi.

Det är alltså en erfaren och sakkunnig europeisk miljöpolitiker som tar vid som miljöminister.

Andreas Carlgren har varit en bra miljöminister – i sak. Hans kunskaper och resultat kan inte ifrågasättas. Men han har inte förmått ta ledningen i miljödebatten. Lena Ek är lika kunnig som Carlgren. Hon är dessutom en hårdför debattör som ogärna kliver åt sidan. Lena Ek har goda förutsättningar att utmana Miljöpartiet.

Näringsdepartementet har varit ett tungt departement. Tyngd av svåra regeringsförhandlingar om kärnkraften och därefter Saabkrisen har Maud Olofsson fått höra att hon haft för lite tid över för partiledarskapet. Annie Lööfs beslut att lämna över energifrågorna till IT-ministern Anna-Karin Hatt, som blir IT- och energiminister, är klokt. Kvar blir en betydligt lättare regeringsportfölj som borde ge tid över till partiarbete och andra politiska frågor.

Det senare är inte minst viktigt. Annie Lööf förväntas ta större utrymme i regeringen än Maud Olofsson gjorde som fackminister. Det kommer hon att försöka göra och det är nödvändigt om Centern skall växa i nästa val och släppa närkontakten med fyraprocentspärren till riksdagen.

Som energiminister får Anna-Karin Hatt en central roll i regeringen. Dels skall hon vårda regeringens uppgörelse om kärnkraften – som hon förhandlade fram. Dels blir det hennes sak att förhandla om en blocköverskridande energiuppgörelse – om det visar sig att Håkan Juholt menar allvar med sin invit. Förra gången Juholt ville diskutera energifrågorna ställde han som villkor att kärnkraften skulle avvecklas. Det duger inte. Skall förhandlingar över blockgränsen om Sveriges framtida energiförsörjning bli meningsfulla måste samtalen vara framåtsyftande.

Regeringens energiuppgörelse innebär att gammal kärnkraft får ersättas med ny kärnkraft – på marknadens villkor. Fredrik Reinfeldt upprepade i går att det inte blir tal om att satsa några skattepengar på ny kärnkraft. Det är en bra princip. Det finns inga skäl att förhandla sig tillbaka till gamla politiska låsningar i energipolitiken.

GP 30/9 -11