Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Cecilia Verdinelli: Festfixare med problematisk kultursyn

För två år sedan var det tysk 20-talsdekadens: absint, divaner och en lagom ekivok kabaréshow. Förra året var det amerikanskt 50-tal: bourbon, rockabillyband och en cadillac.

För två år sedan var det tysk 20-talsdekadens: absint, divaner och en lagom ekivok kabaréshow. Förra året var det amerikanskt 50-tal: bourbon, rockabillyband och en cadillac. Jag pratar om Kraft & kulturs bokmässemontrar. De drog utan tvivel uppmärksamhet och mässbesökare till sig. Delvis på grund av en lyxig och tonsäker monterestetik, delvis på grund av att det var den enda utställare som hade råd att bjuda på riktig sprit.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I år har Kraft & kultur uppgraderats till någon form av exklusiv festfixare för hela mässan. På Bokmässans hemsida är elbolaget en av de dominerande aktörerna vilket väcker en rad frågor.

Kraft & kultur är elbolaget som också driver bokförlaget Voltaire Pub­lishing och vars elkunder får hem kulturmagasinet Voltaire i brevlådan. Möjligen går delar av elbolagets vinst in i kulturverksamheten, det där är ganska diffust. Vd för elbolaget och redaktör för Voltaire är Boris Benulic. Bokförlaget drivs med principförklaringen: ”Vi ger dig upplysningen 2.0. Vi verkar i de franska upplysningsfilsofernas tradition”. Av de elva titlar som finns är hälften halvbra deckare, bland resterande finns Desperate Housewives kokbok, Johan Norbergs och Boris Benulics egenförfattade anti-Naomi Klein-bok och en handbok i stil. Snopet med tanke på den praktfulla principförklaringen.

Kulturmagasinet Voltaire är bättre än förlaget, styckvis läsvärt, och har knutit goda skribenter till sig. Men när det kommer till kritan är Voltaire lika med dess chefredaktör Boris Benulic. Att skattemedel används för att stödja kultur är det mest skändliga Benulic vet: ”Kultur ska inte stödjas av staten därför att staten alltid är ond och ingen fri och oberoende kultur kan växa fram som är byggd på statliga subsidier.” Fast kulturupplevelser som man inte behöver betala för är möjligen ännu mer perverst: ”Jag tror folk vill betala för kultur de konsumerar. Man vill visa sin respekt helt enkelt och markera att man upplever något av värde. Och om man inte betalar något så har det inget värde. ”

Kraft & kultur/Voltaire är inte vilken kulturaktör som helst. De är först och främst en ideologiproducent för den ytterhöger som hyllar Ayn Rand och gillar att tänka sig själv som rebellisk. Jag kommer att hamna i deras monter även i år. Men jag undrar hur dealen ser ut mellan Bokmässan och Kraft & kultur. Jag hoppas att de ansvariga åtminstone haft vett att ta rejält betalt när de låter en huvudsakligen kulturfientlig opinionsdrivare spela första fiolen.