Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Carl-Einar Häckner: "Ett strå till stacken för en bättre värld"

Vi drar alla våra strån till stacken. För en bättre värld. Det vill väl alla?
Vi får det samhälle vi väljer.
Kan alla välja?
Vill vi ha det så här i Göteborg som vi har det?
Dom som bor utanför är helt utanför.
Jag trodde de var monster som sköt ihjäl människor på restaurangen på Hisingen. Jag menar jag hade inget ansikte. Bara mina frågor. Sen läste jag Erik Nivas reportage om killen som var uttagen till landslaget i fotboll som 16-åring. Så blir jag golvad.
Nu sitter han inne.
När jag läste om honom vred det sig i mig. Hur orättvist livet är. Vad synd. Vad synd om alla. Ingen vann. Alla förlorade. Offren, mammorna, syskonen och vi förlorade något mer.
I en tid av konstiga tankar och ensamhet har empatin hittat ett gömställe inne i mänsklighetens inre. På insidan av människan i en grotta brottas hon med känslor av rädsla, utanförskap, våld och segregering och nya tider. Det känns svårt att veta hur man ska se på världen filosofiskt och praktiskt. Jag menar om man är rädd för att gå ut på sin egen gata efter klockan 18.00. Hur mår samhället då? Vad är det för stad vi vill ha? Varför fick det gå så långt att ungdomar skjuter ihjäl varann?
Kommer ihåg när jag uppträdde på fritidsgårdar i början av 90-talet i en ”rädda fritidsgårdarna-turné”. Då var responsen grym. Vi var med i Aktuellt. "Ta inte bort fritidsgårdarna. Vart ska ungdomarna i så fall ta vägen?", lät det. 
Dom tog bort fritidsgårdarna.
Dom som bestämmer.
Vilka är dom?
Dom som bestämmer?
Vem bestämmer i den här stan?
Vem bestämmer att vi ska gräva upp en grop mitt i stan?
Varför ska vi gräva upp stan?
Ta hand om våra människor i stan först. Innan man bygger mer hotell. Sen kan vi prata om resten.
När jag varit på Liseberg med min varieté och stått på scenen har jag sett många invandrare i publiken sittandes bredvid svenskar. Muslimer och kristna, bredvid turister och ateister, barnfamiljer, pensionärer och unga. Alla har varit med i vår varietépublik. Jag har varit så stolt över det. Dom har känt sig välkomna.
Jag hoppas att det varit bra för Göteborg med varietén. Något att vara stolt över.
Att det tillfört något viktigt.
En tillhörighetskänsla.
Det har publiken sagt till mig.
Sånt förtroende tar tid.
Något väldigt positivt i en brusten tid med stora problem.
Något meningsfullt i det lilla.
Det har varit mitt strå till stacken.

För en bättre värld.