Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Carin Gerhardsen | Tjockare än vatten

Carin Gerhardsens roman duger då man är lite trött och väntar på ett tåg som aldrig kommer, skriver Carl Erland Andersson

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Carin Gerhardsen

Tjockare än vatten

Norstedts

Carin Gerhardsens nya deckare Tjockare än vatten är ingen bra kriminalroman. Det är med deckarboomen som med pop- och rockrenässansen, själva företeelsen står liksom i vägen för kritisk granskning. Gerhardsens romaner är dock bara för tidsfördriv. Här finns ingen litterär, psykologisk eller samhällskritisk halt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Dränkta katter placeras ut i ett bostadsområde, och en psykolog mördas i sitt badkar. En flicka har en gång sett sin mor drunkna, ett dödssätt upprepat genom berättelsen likt ett slags tvångsbeteende. Man ska väl luras tro att tjejen genom sin traumatiska barndomsupplevelse är bliven seriemördare, men denna list genomskådar läsaren tidigt.

Sen trasslas den redan snurriga intrigen samman med det obligatoriska poliskollektivets privatliv på ett sätt som knappast blir trovärdigt. Gerhardsen har inte tillräcklig litterär förmåga att dölja skarvarna, de vinda vinklarna, hålen i intrigen.

Liksom uppkomlingens klumpigt överdrivna beteende ofrivilligt blir en avslöjande karikatyr av den mer förfinat ärvda överklassattityden, blottlägger den litterärt obetydliga deckaren svagheterna i dagens rutinmässiga kriminalboom, även då denna iklätt sig mer litterära högtidskläder. Söker man förnyelse bör man paradoxalt nog kolla bakåt i deckarhistorien; bland 1900-talets kriminalromaner kan man finna många skilda varianter, i stor kontrast till dagens rutiner.

Gerhardsens roman duger då man är lite trött och väntar på ett tåg som aldrig kommer; det senare som vi vet en allt vanligare situation.