Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Rekryteringsbehoven i välfärdssektorn är enorma. Enbart till äldreomsorgen behövs fler än 150 000 personer, skriver debattarören.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Bristen på personal i äldreomsorgen blir enorm

Bristen på personal är ett minst lika påtagligt hot mot en framtida generell och kvalitativ äldreomsorg som någonsin finansieringsfrågan. Det visar vår nya rapport, skriver Sam Sandberg, SKPF.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

De senaste årens debatt om framtiden för välfärden i allmänhet och äldreomsorgen i synnerhet har handlat om finansieringen. Men ett potentiellt mycket större problem har kommit i skymundan – vilka ska ta hand om de äldre i framtiden?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Svenska kommunalpensionärernas förbund, SKPF, presenterar i dag, vid sin kongress i Örebro, rapporten Vad händer när jag blir 84? Den visar att bristen på personal är ett minst lika påtagligt hot mot en framtida generell och kvalitativ äldreomsorg som någonsin finansieringsfrågan.

Allvarligt läge

I rapporten finns bland annat en sammanställning av olika myndigheters och organisationers bedömningar av det framtida personalbehovet. Med rapporten vill SKPF uppmärksamma samstämmigheten och allvaret i bedömningarna samt peka på några förslag till åtgärder. Rapporten kan sammanfattas i ett par punkter:

* Rekryteringsbehoven till äldreomsorgen är enorma. Antalet äldre (65 år och äldre) kommer fram till år 2030 att öka med närmare 30 procent (i genomsnitt nära 32 000 äldre per år) medan arbetskraften under samma tid kommer att öka med endast 5 procent (i genomsnitt drygt 17 000 per år). De allra äldsta, 80 år och äldre, som är mest vårdkrävande, kommer under samma period att öka från dagens cirka 500 000 tusen fram till närmare 800 000 tusen eller med 60 procent.

Måste rekrytera 250 000

Samtliga bedömare anger att minst 250 000 måste rekryteras till välfärdssektorn i vid bemärkelse fram till år 2030. Pensionsavgångar står för ungefär 60 procent och de ökade antalet yngre och framför allt äldre för 40 procent. Enbart till äldreomsorgen behövs fler än 150 000 personer.

Under samma period växer arbetskraften med endast 280 000 personer. I princip behövs hela ökningen av arbetskraften för att tillgodose de framtida personalbehoven endast i välfärden, utan några ambitioner om kvalitetsförbättringar.

Denna ekvation är omöjlig. Ökningen av arbetskraften kommer att behövas inom alla sektorer av samhället. Konkurrensen om arbetskraften mellan olika delar av arbetsmarknaden kommer därmed oundvikligen att hårdna i framtiden och arbeten i välfärdssektorn får svårt att hävda sig om ingenting görs.

* Det är nödvändigt att göra välfärdsarbetena mer attraktiva. Det handlar inte bara om löner utan också om arbetsmiljö och arbetsförhållanden. En viktig komponent är utbildning. I dag finns inte någon utbildning till Sveriges vanligaste yrken inom äldreomsorgen. Närliggande utbildningar visar dessutom på låga ansökningstal.

* Den kanske mest långtgående lösningen på rekryteringsfrågan är arbetskraftsinvandring. Det är ett snabbt sätt att öka utbudet av arbetskraft. Denna lösning spelar än så länge ingen framträdande roll. Andra länder i Europa ligger dock före i den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning, vilket ökar efterfrågan på arbetskraftsinvandring i många länder. Det innebär att konkurrensen om arbetskraft kommer att bli större – i detta fall mellan länderna i Europa.

Om Sverige ska kunna lyckas rekrytera utländsk arbetskraft i framtiden måste det ske till attraktiva arbeten, med goda förberedelser i form av bland annat bra språkutbildning och självklart till ordnade och trygga villkor.

Nationell kommission nödvändig

* Slutsatsen i rapporten är att flera parter måste komma samman för att möta det stora rekryteringsbehovet. SKPF:s förslag är att en nationell kommission bildas med kommuner och landsting, berörda myndigheter, utbildningshuvudmän och fackförbund för att ordentligt inventera vilka behov som finns och bilda ett samverkande åtgärdspaket. SKPF bidrar givetvis gärna i ett sådant arbete.

Efter september inträffar nästa val först 2018. Rekryteringsinsatser, som sätts in först då, kan komma försent, vara dyrare och eventuellt verkningslösa. SKPF förväntar sig därför ett gensvar från våra politiker redan nu. Vi behöver väl inte påminna om att frågan om äldreomsorgens framtid berör väldigt många – i högsta grad våra medlemmar, pensionärerna, men lika mycket även anhöriga och anställda.

Sam Sandberg

förbundsordförande SKPF, Sveriges kommunalpensionärers förbund