Boy & Bear | Pustervik

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Fem tajta och unga, nåja, australiensare som mycket väl kan bjuda på festivalens vackraste stämsång. Där har ni Boy & Bear i ett nötskal. De verkar själva glatt överraskade att Pusterviks övervåning är fylld till brädden, och ännu mer så när publiken dessutom hälsar dem som gamla vänner.

Lagom till den fina covern på Crowded Houses Fall at your feet, från ett av de tidiga 90-talets bästa album (Woodface), byter några i bandet instrument med varandra; basisten sätter sig bakom trummorna och trummisen hänger en banjo över axeln. Sedan, plötsligt, byter de tillbaks igen medan sångaren och frontfiguren Dave Hoskings leder bandet genom en snabbversion av Heart of gold. Bäst är dock Feeding line, en fantastisk låt trots sitt småtöntiga visselparti. Just då är Boy & Bear nu-folk när den är som mäktigast, fullt i klass med det bästa Fleet Foxes och Midlake spelat in.

ANNONS
ANNONS