Vårt största projekt är Jag AB. Hyperindividualismen har nått nya höjder, och självförverkligande och sträva efter lycka är prio ett. I denna samtid tar filmen Det moderna projektet avstamp, en berättelse om jakten på en quickfix. Två socionomstudenter, Sara och Simon, har definierat vår största sjukdom, individualismen, och vill bota den genom ett sommarläger för unga vuxna som drabbats. Här ska de lära sig att vila i sig själva, och ägna sig åt helt meningslösa aktiviteter.
– De får inte fästa sig vid materiella ting. Det visar sig under filmen att Simon och Sara inte har en masterplan, de har lånat friskt från österländsk filosofi så väl som självhjälpsböcker, berättar Ylva Olaison som spelar den ena huvudrollen Sara. Hon är initiativtagare till filmen tillsammans med regissören Anton Källrot och Jonathan Silén som gör rollen som Simon.
Lägerdeltagarna utgår från idén om att vi inte blir lyckligare längre, trots att vi har alla förutsättningar och allt materiellt välstånd som rimligtvis krävs.
– Varför fortsätter vi att bara använda tiden till att tjäna mer pengar? Kommer vi aldrig att nöja oss, ska vi ha en superyacht till priset av att vi jobbar ihjäl oss? Det är en sort grundtanke som de har, säger Jonathan Silén.
– Det är också åsikter som vi till stor del själva har. Tankar och diskussioner som vi haft själva, vad är viktigt i livet, vad ska man göra av livet? Sedan blir det lite tillspettas på lägret, fyller Ylva Olaison i.
Filminspelningarna avslutades i torsdags, och har ägt rum i och omkring ett hus som under 1900-talets början fungerade som en uppfostringsanstalt utanför Tanumshede. Platsen hade betydelse för filmens uppkomst, precis som filmskaparnas diskussioner kring samma ämne som karaktärerna brottas med.
– Det började på ett sätt med platsen, i kombination med temat. Vi märkte att vi återkom till de här sakerna när vi diskuterade i vår lilla grupp, säger Anton Källrot. Tillsammans utgör de tre konstnärskollektivet Ögat, som bland annat strävar efter ett alternativt sätt att göra film. Att värna om kollektivet snarare än om det enskilda geniet, en figur som annars är vanligt förekommande i film och teatervärlden. Trion började arbeta tillsammans för två år sedan, startskottet var en resa till New York där målet var att göra 30 filmer på 30 dagar.
– Vi vill komma ifrån det här att man pratar så länge och vet inte om det blir det av eller inte, och till slut har ditt projekt vuxit till ett monster, säger Anton Källrot och Ylva Olaison fortsätter:
– Film är en sådan långsam process, efter att manus är färdigt kan det ta fyra år innan det finns en film, och man hinner tröttna på idén. Vi ville vända på allt och göra tvärtom.
De inblandade i filmen har levt i huset under de tre veckor som inspelningarna pågått. Precis som deltagarna i det fiktiva sommarlägret har skådespelarna inte haft någon direkt kontakt med omvärlden, inga mobiler, ingen dator.
– På något sätt är det som att vi alla genomgått det här retreatet som utspelar sig i filmen, säger Ylva Olaison.
Sommarlägret utvecklas så småningom i en helt annan riktning än vad som var tänkt. Simon blir megalomanisk och narcissistisk på grund av sin maktposition, och Sara i stället självutplånande och tappar initiativförmågan helt. När Simon begår ett regelbrott leder det till ett förtroendekrig i gruppen.
– När vi tittat på vissa klipp så har några tyckt att de var hur kul som helst, andra att det är jätteobehagligt. Det ligger där och balanserar där emellan, säger Ylva Olaison.
De berättar om scener som låter dråpliga, men när de sista inspelningarna görs är det en inte helt behaglig scen som utspelar sig i köket. Känslan är en sorts Flugornas herre, fast med humor. Det moderna projektet beräknas ha svensk biopremiär i hösten 2014. Tills dess finns fortfarande självhjälpsböcker och dieter att tillgå för den som vill förbättra sig själv.
.
