Härommorgonen kom jag på mig själv med att vänta ut nyhetsuppläsaren på radion så att han fick tala klart innan jag sa: ”Hej, Google, stäng av P1”. För att fullfölja det hela sa jag: ”Hej, Google, hejdå” innan jag slog igen ytterdörren, och fick en artig fras tillbaka om att vi ses senare innan min Google Nest stängde av sig själv. Knäppt, jo, ingen tvekan, men lite hövlighet, om än ut i tomma rymden, har väl aldrig skadat någon?
Nästa gång ska jag fråga henne (ja, det är en kvinnlig röst, jag undrar varför) varför hon är artig – jag kan inte låta bli att bli lite nyfiken på vilket universellt svar det kan finnas på den frågan. Kanske svarar hon därför, ett alldeles för vanligt svar på frågan varför.
Jag har tre exempel som alla har en sak gemensamt, och det är just ”varför?”. Låt mig sammanfatta dem, och samtidigt börja med att förtydliga att det jag är ute efter är inte att ha en åsikt om huruvida nedanstående är rätt eller fel, det är inte min sak att döma, utan jag vill bara att vi ska veta varför vi agerar som vi gör, att vi inte som blinda hönor accepterar de svar vi får – det är nämligen så medlöpare föds. ”Vi gör bara som vi är tillsagda”, ”vi följer bara reglerna”, ”det var chefen som sa” – jamen, varför?
Jag bara frågar. Och det är mitt jobb att fråga tills jag får svar, och då duger inte därför som svar, för det enda det antyder är antingen att avsändaren faktiskt inte vet varför eller att personen helt enkelt bara vill bestämma för sakens skull, och det skulle, om man vill vara lite drastisk, kunna kallas maktmissbruk. Nåväl, med det sagt – tre exempel, med väldigt olika tyngd och allvar, men med samma varför.
Varför måste han åka hem för att kunna komma tillbaka? Han har frågat och fått svaret: Därför
En ung engelsman har fått jobb i Göteborg på grund av sin specialkompetens inom det yrkesområde där han är verksam. Han bor här nu, med sin sambo som är svensk medborgare, men har inte kunnat börja jobba. På grund av en miss av arbetsgivaren har han inte fått sitt arbetstillstånd i tid och fick veta att han måste vänta ett par månader på det. Deras miss, det får de förstås stå för och ta ansvar för, och nu hoppar chefen in och gör hans jobb under väntetiden. Och jag kan begripa att byråkratins kvarnar måste mala i sin takt och att engelsmannens fall inte är det mest ömmande som Migrationsverket har på sitt bord – men varför måste han åka tillbaka till England för att söka arbetstillstånd därifrån?
Det är så reglerna ser ut, visst, och regler måste följas, men varför säger reglerna att man måste söka från sitt hemland? Och den svenska arbetsgivaren vänta i ytterligare ett par månader på den kompetens de behöver, när han själv bara väntar på att få börja göra rätt för sig här i Sverige? Betala skatt, handla mat i sin närmaste matbutik, hjälpa gamla damer att få med rullatorn på spårvagnen – bidra på det sätt de flesta av oss gör i ett fungerande samhälle. Varför måste han åka hem för att kunna komma tillbaka? Han har frågat och fått svaret: Därför.
En annan person, en bekants exman, är även han en engelsman i Göteborg och han är dessutom far till min bekants minderåriga barn. De är numera skilda, och nu säger Migrationsverket att han ska utvisas. Även här kunde han själv ha gjort en sak annorlunda – han kunde ha ansökt om medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd så länge som min bekant och han var gifta, men då var Storbritannien med i EU och det blev liksom inte av. Nu måste han tillbaka, och kan förstås söka uppehållstillstånd från England med hänvisning till anknytningen till barnen, men han måste bort för att ha möjlighet att återvända. Det är inte bara barnen som behöver sin pappa – han har ett företag med anställda, och bidrar alltså till samhället med både arbetstillfällen och skatt sedan många år tillbaka, och i förlängningen med sin egen konsumtion. Nu måste han lämna allt. Varför? För att reglerna ser ut som de gör. Därför.
Så länge som jag inte får svar kan jag inte låta bli att fortsätta att ställa frågan – varför?
För båda dessa finns det inga risker med att åka tillbaka. En som däremot är rädd för att återvända till sitt hemland är boråsaren och ryssen Vladimir Medvedev, vars historia GP har berättat. Han flydde från Ryssland eftersom han förföljdes på grund av sin sexuella läggning, och nu är dessutom risken stor att han, om han återvänder, kallas in för att delta i det anfallskrig som pågår mot Ukraina. Han är rädd för att dö, antingen i fängelset där han kan hamna om det kommer fram att han är homosexuell, eller vid fronten om han blir inkallad. Enligt jurister på RFSL pågår misshandel och trakasserier av hbtqi-personer systematiskt i Ryssland, och det sanktioneras av myndigheterna. Vladimir är 40 år gammal, och alltså i stridbar ålder. I Borås har han sambo, vänner och arbete.
Jag säger inte att det är rätt eller fel att man ska åka tillbaka till sitt hemland och söka arbetstillstånd eller uppehållstillstånd, men så länge som jag inte får svar kan jag inte låta bli att fortsätta att ställa frågan – varför? Jag har läst många historier som liknar Vladimir Medvedevs, och varje gång undrar jag. Kanske finns det en fullt rimlig förklaring, kanske är jag inte klok nog att fatta varför utan att få det förklarat för mig – men jag vill verkligen veta. Kanske finns det fler som jag därute, bland er, som undrar varför. Och som undrar varför igen, när man får en förklaring som föder fler frågor. Som vi, när vi ställt frågor till ansvariga om fallet Vladimir Medvedev. Svar som blir som en dammlucka, ur vilken det väller fram en flod av varför.
Man vet förstås aldrig allt när man får ta del av en människas berättelse, men när man läser och hör om individer som de här så är det svårt att inte undra var logiken finns. Även om man bortser från den rent medmänskliga aspekten så innebär det outnyttjad kompetens och uteblivna skatteintäkter. Självklart måste man följa reglerna, men ibland måste man också ifrågasätta dem – och framför allt måste vi alla påminna oss om varför reglerna finns.
Då hade det fortfarande varit billigare att ta livet av smålänningar än västgötar
Det är ett av våra många uppdrag som journalister, att ta reda på varför, och inte nöja oss med därför. Därför gör vi vårt yttersta för att ta reda på svaret. Om svaret är rimligt? Läs själv och gör din egen bedömning, för att den är din, inte för att någon säger till dig att den är rätt bara för att det är bestämt så. Inte för att någon säger därför, utan för att vi har ställt frågan åt dig – varför?
Och jag tror att vi alla ska vara tacksamma för att våra lagar har förändrats sedan Västgötalagens tillkomst på 1200-talet, inte bara jag som smålänning. Men de hade inte förändrats om vi människor inte hade tänkt efter, reflekterat och ifrågasatt. Då hade det fortfarande varit billigare att ta livet av smålänningar än västgötar – rätt eller fel? Döm själv. Men det vore artigt av dig att värdera ett liv lika högt som ett annat. Därför är det viktigt att fråga varför.
Fotnot: Jag hittade en uppgift om att techjättarna till sina talande hemassistenter valde kvinnliga röster från början för att folk är vana vid att kvinnor har administrativa tjänster och att vi känner oss trygga med det, men nu kan man välja en manlig röst om man föredrar det. Jag får se om jag byter, men om jag gör det ska jag veta varför – om det så bara är för att få lite omväxling.
LÄS MER:Ministerns svar: ”Mänskliga rättigheter respekteras”
Missa inte det senaste från GP Borås!
Nu kan du få alla våra Boråsnyheter, reportage och krönikor som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Borås. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
LÄS MER:Tidöavtalet ger sig på dem som vill bidra till vårt land
LÄS MER:Tidöavtalets rasism är ett hjärnspöke
