Ett enigt säkerhetsråd fördömde natten till tisdagen i ett uttalande den israeliska våldsaktionen efter bordningen av skeppen i konvojen Ship to Gaza. Enigheten – normalt svår att uppnå när det gäller frågor kring Mellanöstern – understryker det djupt allvarliga i det inträffade. Facit under gårdagen visade på nio döda och ett ännu större antal skadade.
Säkerhetsrådet kräver i sitt uttalande, förutom ett omedelbart frisläppande av de civilpersoner som omhändertagits, att en oberoende utredning tillsätts kring det inträffade. Det är ett krav som också kommer från EU.
Det är helt oundvikligt att en sådan utredning måste till. Där måste också klargöras exakt med vilka order den israeliska styrkan äntrat ombord. Att uppgift står mot uppgift när det gäller delar av händelseförloppet gör en sådan utredning än mer ofrånkomlig. Som Carl Bildt konstaterade under gårdagen är det mycket svårt att tänka sig att Israel i detta fall i längden skulle kunna stå emot kraven från både FN och EU.
Helt klart är det inträffade ett mycket allvarligt prestigenederlag för den israeliska regeringen, vars omdöme på nytt måste sättas i fråga. Tidigare har den ju visat upp en anmärkningsvärd okänslighet, som i samband med utbyggnadsplanerna för östra Jerusalem, planer som dessutom utmanande tillkännagavs i samband med den amerikanske vicepresidenten Joe Bidens besök.
I grunden för vad som nu inträffat ligger emellertid den misslyckade och i alla avseenden inhumana isoleringen av Gaza- området, en politik som övertagits från den gamla regeringen.
Avsikten har varit att försöka svälta ut Hamasregimen, att med isolering och allmänt armod vända opinionen mot Hamas. Det har varit en kontraproduktiv politik, som förutom att orsaka mänskligt lidande också ökat grogrunden för våld och extremism och som därmed, tvärt emot avsikten, spelat Hamas i händerna.
Isoleringen av Gaza bröts under gårdagen, åtminstone tillfälligt och på en punkt, genom att Egypten öppnade gränsövergången till Gazaremsan vid Rafah. Detta kan ju också ses som en oavsedd effekt av den ogenomtänkta israeliska aktionen.
Den onda cirkeln måste emellertid permanent brytas. I går uppmanande också FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon Israel att bryta bojkotten och påpekade att om regeringen tidigare lyssnat på omvärldens uppmaningar skulle det som nu inträffat aldrig ha hänt.
Den tidigare USA-ambassadören i Israel, Martin Indyk, uppmanade i går president Obama att arbeta fram en lösning, där Hamas-styret i Gaza släpper den israeliske soldaten Gilad Shalit mot att Israel lyfter den blockad som Indyk betecknar som ”inte längre hållbar”.
Det skulle kanske vara en väg ut för Israel från en alltmer ohållbar situation, utan också för Obama, för vilken det inträffade kommit vid olämpligast möjliga tidpunkt. Vid sidan av alla inrikespolitiska problem befann sig Israels nu trängde premiärminister Benyamin Netanyahu i USA för vad som skulle bli konstruktiva samtal med den amerikanske presidenten.
Behovet av att USA agerar både kraftfullt och konstruktivt är större än på länge. Att tiga och släta över vore det sämsta alternativet, i praktiken ett omöjligt alternativ.
$1