Bläddrandet efter kompisar från förr

ANNONS
|

Sms-funktionerna i 
telefonen är listigare och roligare än tal ibland när man snabbt ska säga hur mycket man bryr sig om en människa på andra sidan jordklotet. Smileygubbarna hoppar fram. Jag får ett varmt brus i magen och känner mig älskad och jag älskar tillbaka. Jag längtar så. Jag vill inte förlora mer. Jag vill förstå och gå vidare. Så jag åkte hem till min kompis från förr. Som jag började tjuvröka med när jag var 14. Vi pratar lätt bort några timmar innan jag åker in till stan igen. Parkerar bilen hemma men sitter kvar och bläddrar i flödet i telefonen efter andra kompisar från förr.

ANNONS

I en bisarr påminnelse om vad liv är förstår jag att en barndomsvän gått bort. Vi spelade teater ihop. Jag får reda på det i vänförfrågningarna på fejan. Där dyker hon upp. Vad roligt. Vad fin hon är. Är min första reaktion. Jag kollar hennes profil. Festbild och det är ett kök, det är Oooa hela natten när dom dansar på filmen i telefonen. Påminner mig om hur det kändes förr i tiden när man festade hemma hos varann.

Sen ser jag kommentarerna. ”Vi kommer aldrig glömma dig.” ”Nu blir det aldrig mer som det var.” ”Jag kommer sakna dig.” Inser vad som hänt.

Jag har missat begravningen. Hon har varit borta en tid redan. Jag hade ingen aning. Tungt att ta in i telefon.

Vissa saker kommer aldrig igen. Det går inte att spola tillbaka bandet. Jag gör det ändå. I minnet. Fyra år i tiden. Såg henne i publiken. ”Kan vi ses?”
sa hon till mig vid scenkanten efter föreställningen. Hon ville träffas.

Orden sökte mig men försvann, gick inte in i själen.
 ”Hinner inte” sa jag. Nu är det försent. Fan! Varför tog jag inte emot din utsträckta Michael Jackson-handske?
Att prata med dig var som att få audience i ett fritt fall hos någon som inte kan stänga dörren till sitt inre. Fanns inget golv.

ANNONS

Kände igen mig i det.

Den där oron och fantasin.

Att vilja omfamna allt men inte veta hur.

Jag tog min väg, du din. Du var ett universums hav en kort tid i tonåren. 
Alla stjärnor trillade ner i huvudet när jag lyssnade på dig. Du ville rymma med cirkusen när den kom till stan.

Vi gick genom Gårdsten. Du var kär i Nina Hagen. Jag lyssnade på Boy George. Vi skrev till varandra du och jag. Det var bra det du skrev.

Nu får jag inga brev mer. Brustet hjärta. Smiley med tårar. Ledsen smileygubbe. En till ledsen smiley som gråter. Blått hjärta. Rosa hjärta. Rött hjärta.

Tumme upp:

GMK, Göteborgs Magiska Klubb som fyller 75 år i år. Sveriges äldsta trolleriförening.

Tummer ner:

Att Zlatan skadade sig. Vad sorgligt att se det stora i det lilla i vardagen.

Carl-Einar Häckner är trollkarl och komiker. Aktuell i vår med turné i Österrike och Schweiz.

ANNONS