Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

På Gothia Towers mittentorn har restaurang Upper House Dining en biodling, där Måns Backlund är köksmästare

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Biodling på hustak har blivit trend i städer

På Göteborgs restauranger serveras egenslungad honung och kurserna i biodling blir snabbt fullsatta.

Taket på Gothia Towers mellantorn är klätt i mjuk tjärpapp som sviktar lite under fötterna. Där nedan breder Göteborg ut sig i ett plottrigt miniatyrlandskap av huskroppar, vägnät och knoppande träd. Det är 82 meter ner till marken. Bland balkar, rör och några pallkragar med spirande örter står två bikupor och överblickar Lisebergs nöjesfält. Måns Backlund står orädd bredvid räcket. Det är fläckigt av spillning från binas första flygtur några veckor tidigare.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Här kan han bli sittande, se bina flyga ut ur kuporna och störtdyka rakt ner för fasaden.

– Sedan kommer de tillbaka med full last. Då kan de vara trötta och vingliga och träffa sidan på kupan, och ligga på marken och rulla runt, säger Måns Backlund.

Han är köksmästare på Upper House Dining som ligger högst upp i mellantornet. Han tar upp sin telefon och visar ett klipp från en av binas allra första flygturer för säsongen.

– De är nationalistiska bin, skojar han, och pekar på bina som har antingen gult eller blått pollen på benen, likt små påsbyxor.

Ett av bina flyger, till skillnad från de andra, inte ut och in ur boet. I stället står det stilla och vickar på bakdelen.

– Det berättar om riktningen och avståndet till matkällan genom små rumprörelser. Om flera gör samma rörelser så litar de andra på dem. De kan hitta tillbaka hit ända från Delsjön.

En trappa ner i restaurangköket pågår förberedelserna inför kvällen. Måns Backlund plockar fram en ram med en honungskaka i. Den sista från förra sommaren.

– Här har de stängt igen cellerna, och här finns den färdiga och finaste honungen, pekar Måns Backlund och gröper ur både vaxkaka och honung med en sked.

Den söta honungen påminner om kola, både smaken och den sega konsistensen.

Det var när restaurangen byggdes klart förra året som Måns Backlund och chefskocken Krister Dahl fick idén till bikuporna. Måns Backlund hade tittat upp i taket – och fått syn på att takbalkarna hade lagts i ett mönster liknande det i bins vaxkakor. Dagarna innan hade han sett en film om en biodling på en skyskrapa i Hong Kong. Kan de, så kan vi, gick resonemanget. Sedan förra sommaren står de två Krav-certifierade bikuporna här. För en restaurang med närodlad profil är det så närproducerat det kan bli. Honungen används i nougattillverkning eller ringlas över ostar. Snart finns den även i ett honungsöl som tas fram i samarbete med göteborgska mikrobryggeriet All in brewing. 

Biodling på städers hustak är ett växande fenomen runt om i världen. Vita Huset har bikupor på taket, likaså anrika hotellet Waldorf Astoria i New York och lyxvaruhuset Fortnum and Mason i London. Kanske var det Opera Garnier i Paris som satte trenden när de började med takbikupor för över 20 år sedan.

Trenden med stadsbin har fått fäste även i Göteborg. Göteborgsoperan har bikupor på taket och serverar honungen i sin restaurang. Bostadsbolaget och Akademiska Hus har satsat på bikupor vid odlingslotterna på Dr Westrings gata och Medicinareberget. På Landvetter flygplats surrar tusentals bin i närheten av flygledartornet. Och fastighetskontoret på Postgatan i centrala Göteborg har sedan förra sommaren en bikupa på taket.

Ofta är det verksamheter med namn som Bee Urban, Beepartners och Stadskupan som sköter om bikuporna. De erbjuder företag och organisationer att bli faddrar åt bikupor. Fadderskapet marknadsförs som ett sätt att värna den biologiska mångfalden. Dessutom ger avkastningen i form av honung ett ytterst konkret bevis på miljöarbetet. 

Även bland privatpersoner växer intresset för biodling. Sedan 2007 har antalet medlemmar i branschorganisationen Sveriges Biodlares Riksförbund (sbr) ökat med 11 procent. Den snabbast växande medlemsgruppen är kvinnor, som i dag utgör en tredjedel, jämfört med 13 procent för tolv år sedan. 

Lotta Fabricius Kristiansen är vikarierande utvecklingskonsulent i sbr och märker av ett ökat intresse i städerna. Det är svårt att hitta tillräckligt med kursledare till de biodlingskurser som anordnas, berättar hon.

– De cirklar som arrangeras i städerna är fullsatta och folk står i kö för att komma med. Det finns också fler bigårdar registrerade inne i städerna i dag jämfört med för några år sedan. Då räknar vi inte bara biodlingar på taken mitt i innerstaden, utan också de i stadens villa- och koloniområden, säger Lotta Fabricius Kristiansen.

En av dem som lockats att dra på sig den karaktäristiska skyddsdräkten är Sofia Helge. Hon är med i Majornas bikooperativ. Deras bikupor står i den lummiga parken vid Gathenhielmska reservatet. Ett intresse för odling samt natur- och miljöfrågor blev hennes ingång till hobbyn.

– Ju mer man lär sig, desto mer inser man hur fascinerande små varelser det är. Det är en skön avkoppling och trevligt att hänga med personer som har samma intresse. Det är också väldigt konkret och kräver fokus när man jobbar med bina. Man vill ju helst inte bli stucken. Vårt kooperativ har ett pedagogiskt syfte också. Vi har ofta förbipasserande som kommer och tittar på när vi sköter bina. Vi får svara på en hel del frågor och förhoppningsvis kan vi hjälpa till att sprida medvetenhet runt bina och deras situation, som har blivit allt mer pressad, säger Sofia Helge och refererar till bidöden. 

Vi ska återkomma till den.

Även Mats-Ola Persson är en av alla privatpersoner som har börjat med biodling. Sedan tre år tillbaka står hans bikupor på den knaggliga, trädbeväxta kulle i närheten av Dr Fries torg där Guldhedskyrkan tronar. För Mats-Ola Persson, som ursprungligen är från Värmland, växte biodlingsintresset fram ur en längtan efter uppväxtens lantliv. Sedan några år tillbaka är han också Göteborgs representant för Bee Urban, ett av de företag som erbjuder fadderskap för bikupor. 

Ungefär var tionde dag är han här och tittar till bina.

– Jag tittar igenom ramarna och försöker lista ut hur de har det. Det är som att öppna en julklapp, man vet inte vad som finns i den.

Han ser till att bina mår bra och håller koll på att de inte är på väg att svärma. Svärmning är när halva bisamhället bestämmer sig för att hitta ett nytt bo. De tiotusentals bina lämnar helt sonika kupan och cirklar runt efter ett nytt hem – vilket kan reta upp grannskapet.

– Jag skattar, det vill säga tar honung från kupan, ganska ofta. Då får man känna säsongens olika smaker. Från maskroshonungen som är gul och mustig, till den ljusa lindhonungens pepparmyntasmak och ljunghonungen som är bärnstensfärgad. Det godaste är att äta honung med sked. Jag har också gjort kolor och mjöd, och använder honungen som smörgåspålägg eller på fil och yoghurt, säger Mats-Ola Persson.

Varför är då bin så populära just nu? En anledning kan vara det stora intresset för stadsodling där biets roll som pollinatör är central för goda skördar. Samtidigt vinner närproducerad mat och småskaligt mathantverk ständigt ny mark. 

Och så har vi ju det där med bidöden.

För snart tio år sedan gjorde bina en dramatisk entré i medieflödet. Larmet gick: världens bin håller på att dö ut och med dem även i förlängningen vi, eftersom en tredjedel av vår föda är beroende av pollinering. Begreppet bidöden myntades.

Det som hände var att nordamerikanska biodlare under hösten 2006 chockades av upptäckten att deras bin hade flytt kuporna. Några yngel och drottningen fanns kvar. Resten av bisamhället hade spårlöst försvunnit. Förluster på upp till 90 procent rapporterades i tusentals bisamhällen. Detta upprepades under några år och begreppet Colony Collapse Disorder, ccd, föddes. 

– Det blev en väldig mediahype, eftersom biodlingen i USA är en mångmiljonindustri. Där skeppas bisamhällena i långtradare över hela kontinenten, från fält till fält under säsongen, säger Eva Forsgren, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.

Troligen beror ccd på ett samspel mellan olika faktorer: virus och parasiter, bekämpningsmedel, näringsbrist på grund av enorma arealer av samma gröda och på bihållningen i sig. 

De specifika ccd-symptomen har inte påträffats i Sverige. Men det är ett problem att de odlade honungsbina dör i en större utsträckning i dag än tidigare och att vi inte riktigt vet vad det beror på, menar Eva Forsgren. Den mest sannolika boven är varroakvalstret och de virussjukdomar den sprider.

Eva Forsgren tycker inte att vi behöver oroa oss för att de svenska honungsbina håller på att utrotas.

– Även om vi har stora förluster av bin, så blir det inte färre bisamhällen eftersom biodlarna kompenserar genom att skapa nya.

Ny forskning visar att vilda insekter är mycket viktigare än man tidigare trott för pollineringen. Det poängterar Anna Persson som forskar på vilda bin vid Lunds universitet.

– Vi får inte glömma de vilda humlor och bin vi har i Sverige. En tredjedel är rödlistade, framför allt för att områdena där de lever och hittar föda försvinner på grund av det moderna jordbruket. Honungsbin har stora samhällen och är därför effektiva pollinerare, men det krävs en mångfald. För visst blir pollineringen sårbar om man litar till en enda art – honungsbina, säger Anna Persson. 

Tillbaka till Guldheden. Mats-Ola Persson tar fram något som ser ut som en kaffekittel med en blåsbälg på sidan. Han stryker eld på en tändsticka och lägger en rykande äggkartong i kitteln – eller pusten, som den heter på biodlarspråk.

– Något med röken gör bina lugna och därför blir det lättare att gå in i bikupan, säger Mats-Ola Persson och lyfter på bikupans tak efter att han blåst in lite rök.

De kryllande binas håriga kroppar är gyllene i solljuset. Mats-Ola Persson tar varsamt upp en ram. Vaxkakan skiftar i färg, från mattgula tilltäppta celler innehållande bilarver, till en ljusgrå del. Där finns den färdiga honungen.

– Här, stick in ett finger. Färskare än så blir det inte.

Honungen är mild och len. Solvarm. Men den är inte den främsta lockelsen för Mats-Ola Persson.

– Det finns så många aspekter som är fascinerande med bin. Som hur de kommunicerar med varandra och tar beslut, eller det komplexa samspelet med blomman. Honungen är sekundär, bina är roligare.

FAKTA: BIodling ingen bisak

 • Ett bisamhälle består i snitt av 50 000 individer. Drottningen upprätthåller ordningen i samhället och är den enda som lägger ägg. Arbetsbina, som är sterila honor, samlar pollen, vatten, bygger bikakan och matar larverna. Hanbina, drönarna, har som enda uppgift att befrukta drottningen.

 • Tillsammans fungerar bina som en superorganism. De kan till exempel gemensamt öka temperaturen i samhället för att skapa en feber som motar bort infektioner.

 • I Sverige finns det 300 arter av vilda bin, varav 40 är humlor. De 

honungsbin som hålls i bikupor är från början vilda bin, som domesticerats och avlats fram.

 • Bina samlar in blommornas nektar. Med hjälp av binas saliv omvandlas nektarn till honung som lagras i bikupans vaxkakor. Biodlaren ersätter honungen med en sockerlösning. Ett enda bisamhälle kan ge 30–50 kilo honung per år. För att samla in ett halvt kilo honung behöver bina flyga motsvarande ett till två varv runt jorden.

 • Honung har länge använts som naturmedicin. Nu börjar forskarna intressera sig för dess medicinska egenskaper. Man har bland annat funnit att nyzeeländsk vildbi-honung från manukaträdet kan bryta ner antibiotikaresistenta mrsa-bakterier. 

 • Sugen på att börja med biodling? Att gå med i en biodlarförening kan vara en bra start, se SBR:s hemsida för länkar: biodlarna.se. I Göteborg anordnar Folkuniversitetet och Studieförbundet Vuxenskolan biodlingskurser, och det finns även en tvåårig distansutbildning som leder till examen i yrkesbiodling: yhbiodling.se. 

 • Den som vill starta en biodling ska anmäla det till Länsstyrelsen. I Göteborg finns det 63 anmälda uppställningsplatser för bikupor. Vanligtvis brukar en uppställningsplats ha två till tio kupor. Antagligen finns det många fler platser och kupor, eftersom många missar att göra en anmälan.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.