Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Knäckande betyg. Elever med goda förutsättningar klarar sig, men de som bär med sig diverse handikapp hemifrån kommer att misslyckas i betygsskolan. För dem blir betygen inte motiverande, tvärtom, skriver Per Acke Orstadius.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Betygen står i vägen för den goda skolan

Nu sjösätter alliansen ett nytt betygssystem. De tre föregående systemen har blivit utdömda för att de skulle vara orättvisa. Det kommer detta också att bli. Så länge skolornas och lärarnas ekonomi beror på hur höga betyg eleverna får, lär man inte kunna stoppa betygsinflationen. Men det är inte utformningen av betygssystemen som skapar de värsta orättvisorna, utan det faktum att det överhuvudtaget ges graderade betyg, skriver läraren Per Acke Orstadius.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

De flesta elever har föräldrar som talar god svenska, som svarar på barnens frågor, som uppmuntrar dem att anstränga sig i skolan, som ger dem böcker och datorer och en ostörd arbetsplats. Andra elever får inget av detta. Deras föräldrar kan vara invandrare eller ensamstående, sakna arbete, vara trångbodda, ha dålig ekonomi och kanske också problem med relationer, hälsa och droger. Dessa elever bär med sig handikapp, som gör att de kommer att misslyckas i en betygsskola.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det viktigaste för att eleven ska vilja och kunna lära sig är att hon får framgång. I en betygsfri skola kan alla elever uppleva att de lyckas. Deras lärare kan uppmuntra och berömma dem för de framsteg de gör utan att jämföra dem med andra.

Men genom de betyg och de betygsliknande omdömen, som eleverna nu kan få redan från skolstarten, byggs misslyckandet in i skolan för de skolsvaga eleverna. Deras prestationer mäts och jämförs med andras. Hur mycket de än anstränger sig kan de inte hävda sig i konkurrensen med mera lyckligt lottade elever. De kan ha svårt att förstå och hänga med i lärarnas genomgångar. De har ingen chans att hinna lära sig det de ska inför proven. Många bryr sig till slut inte ens om att försöka. De långleds under lektionerna. I takt med att de kommer allt längre efter sina mera lyckligt lottade kamrater, tappar de i självförtroende och lust att lära.

Hårdare tag löser inte problemen

En del elever stökar då till det under lektionerna. Andra flyr undan och börjar skolka. Detta vill utbildningsminister Jan Björklund råda bot på genom hårdare tag. Ordningsbetyg, skolkrapportering, bestraffning av föräldrar, kvarsittning, förflyttning, avstängning och så vidare. Dessa åtgärder torde göra många elever än mer olyckliga och hatiskt inställda till skolan. Risken är att de genom detta drivs ut i ett utanförskap och hamnar i gängbildning, drogmissbruk, kriminalitet eller prostitution.

En studie från Socialstyrelsen visade att pojkar med låga betyg löper åtta gånger så stor risk att hamna i kriminalitet. Är det betygens fel? Nja, självklart finns det också andra bakomliggande faktorer. Men själva betygsstämplingen och den därav följande bristen på självförtroende och framtidstro bidrar tveklöst till att det går så illa för dessa ungdomar.

År 1989 tillsatte regeringen en expertgrupp, som fick i uppgift att analysera betygen. I gruppens rapport ”Betygens effekter på undervisningen” föreslog fem av gruppens medlemmar att betygen skulle ersättas med kompetensbevis medan de övriga sex förordade ett betygssystem i två steg, godkänd och väl godkänd. Den betygsutredning, som tillsattes året därpå av skolministern Beatrice Ask, hindrades märkligt nog i direktiven att undersöka alternativ till de graderade betygen. Frågan är varför?

Betygen blir förödande

Det sägs att betygen motiverar eleverna. Det sägs att de ger information om vad eleverna kan. Det sägs att betyg är bästa sättet att ordna urvalet till högre studier. Faktum är att betygen är förödande för de elever som bäst behöver motivation. Faktum är att en bokstav i betyget inte säger något alls om vad eleven kan. Och hur smart är det att påstå, att man genom elevernas betygssumma kan avgöra vem som bäst klarar utbildningen och jobbet i alla yrken från ingenjör till tandläkare eller präst?

Däremot kan med stöd i forskning sägas att betygen skapar stress och skadar många elevers självförtroende, att de hindrar utvecklingen av bättre innehåll och arbetssätt i skolan och att de bidrar till sämre relationer mellan lärare och elever.

Betygen är inte bara skadliga. Betygsproven stjäl också avsevärd tid från elever och lärare. Tid, som kunnat användas för att skapa i stället för att mäta lärande. Betygen stjäl också avsevärda resurser från skolmyndigheter, som nu konstruerar betygskriterier och kontrollerar betygssättningen i skolorna i stället för att utveckla metoder och material för bättre lärande.

Sortering av elever enda funktionen

Betygens enda funktion är att sortera elever i prima och sekunda. Genom betygen tillförsäkras de privilegierades barn platsen främst i kön till högre utbildning lika effektivt som genom uppdelningen i folkskola och läroverk.

Någon debatt i massmedia om de graderade betygens vara eller inte vara förekommer inte. Detta är märkligt. Skolan har en central roll i den politiska debatten. Betygen har en central roll i skolans verksamhet. Likväl får deras existens inte ifrågasättas. Betygen har blivit en helig ko, som nu ligger i vägen för den goda skolan.

Per Acke Orstadius