Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Betygen är ett stöd

De som allra mest förlorar på att inte få tidiga betyg är barn från hem utan studietradition. Det visar en rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I mitten av maj presenterade utbildningsminister Jan Björklund (FP) regeringens förslag om tidigare betyg. Alliansen vill att betyg skall sättas från och med årskurs sex i grundskolan och inte som dag från årskurs åtta.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Bakgrunden till reformen är att man relativt tidigt vill ge en tydlig information till såväl elever som till deras föräldrar om var på kunskapsstegen eleverna ligger. Genom att dela ut betyg redan i sexan har dessutom de unga som brister i vissa ämnen mer tid – och därmed större möjligheter – att höja nivån innan det är dags att söka till gymnasiet.

Björklunds reformförslag har väckt en del kritik. Till exempel skrev läraren och metodiklektorn Per Acke Orstadius häromdagen på GP:s debattsida, att graderade betyg skapar orättvisor och är förödande för skolsvaga elever.

"Med betyg och de betygsliknande omdömen, som eleverna nu kan få redan från skolstarten, byggs misslyckandet in i skolan för de skolsvaga eleverna. Deras prestationer mäts och jämförs med andras. Hur mycket de än anstränger sig kan de inte hävda sig i konkurrensen med mera lyckligt lottade elever", menar han.

Att Orstadius och hans åsiktsfränder har fel visar den rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, som publicerades i torsdags.

Rapporten har tagit fasta på att betygen i de lägre årskurserna togs bort vid olika tidpunkter i olika kommuner under 70-talet. Forskaren Anna Sjögren har bland annat undersökt vilka långsiktiga effekter vad gäller jobb och utbildning det har haft på barnen att ha fått, respektive inte ha fått, tidiga betyg.

Svaren är tydliga. De som allra mest förlorar på att inte få tidiga betyg är just de Per Acke Orstadius värnar allra mest, de han kallar de "skolsvaga" eleverna. Flickor och pojkar från hem utan studietradition har fått sämre möjligheter att klara gymnasiet och få ett välbetalt jobb när betygen tagits bort i låg- och mellanstadiet. De som framförallt gynnats av att slippa bli betygssatta förrän i slutet på 8:an, är söner till högutbildade föräldrar.

Betyg behövs, de tydliggör för omgivningen det alla i en skolklass redan vet, vilka som är duktiga och vilka som kan mindre. Och de fungerar som en morot för eleverna. Genom att alla från lärare, till rektor och föräldrar får klart för sig vad eleverna kan finns inte heller utrymme för att någon skall kunna stoppa huvudet i sanden när en elev behöver extra hjälp och stöd. Och när den inre motivationen tryter (som den kan göra hos alla skolelever ibland, och kanske speciellt hos dem som inte har en familj som hejar på när man sitter med näsan i räkneboken) är det bra att det finns betyg som tydliga mål att sträva efter.

De senaste decennierna har antalet klassresor minskat. Nedmonteringen av en skola baserad på mätbara kunskaper är uppenbarligen ett av skälen. Men med alliansens reformering av den svenska skolan kan den negativa trenden förhoppningsvis brytas. Med tydliga kunskapskrav och ordentliga uppföljningar får "skolsvaga" elever större möjligheter att lyckas i skolan.

Vinner de rödgröna valet i höst är dock risken stor att snällismen får fortsätta breda ut sig i skolan. Och att arbetarbarn även i framtiden luras att tro att ansträngning och resultat inte spelar roll, medan akademikerföräldrar som genomskådat systemet fortsätter att hjälpa sina barn uppåt och framåt.