Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Illustratören och barnboksförfattaren Jakob Wegelius.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Augustprisad resenär i fantasin

Jakob Wegelius gör samma sak som han alltid gjort, sedan han var liten. Ritar och fantiserar ihop historier om andra världar. I sitt inre färdas han över oceaner mot exotiska mål.

Han är en världsomseglare i både yttre och inre bemärkelse, och pratar hellre om havet och Svenska kryssarklubbens seglarskola i Göteborg än om sina romanfigurer.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Som 16-åring seglade Jakob Wegelius från Göteborg till Lissabon med en av flottans skonerter.

– Det var en oförglömlig upplevelse när vi gled in i hamnen. Det största skälet till att Mördarens apa utspelar sig i just Lissabon. Faktiskt, avslöjar författaren.

– I mitt sinne har Lissabon sedan dess alltid varit synonymt med äventyrens huvudstad.

Att en annan världsomseglare: Linda Hammarberg, som just tillbringat fyra år till havs tillsammans med sin familj, valts ut att presentera vinnaren Mördarens apa på årets Augustprisgala gjorde honom extra rörd. Samtidigt är han ingen rookie på galan. Redan 2008 vann han Augustpriset för Legenden om Sally Jones. En hisnande äventyrsberättelse i ord och bild med en apa i huvudrollen. En grafisk roman myllrande av detaljer som saknar motstycke i svensk litteratur. Nu prisas Jakob Wegelius alltså än en gång för sin unika stil.

Sally Jones – vem är hon då förutom det mest uppenbara: en gorilla och samtidigt ett förmänskligat djur?

– Hon är tacksam att skriva om, just för att hon är ett tänkande djur och därmed oplacerbar i mänskliga kategorier. Varken kvinna, man, barn eller vuxen kan hon få tillträde till många olika sammanhang. Samtidigt är hon ändå alltid utanför. Jag upplever henne som sympatisk, med stark självkänsla men också med ett lite vemodigt drag.

Sally Jones vän, Chiefen, som egentligen heter Henry Koskela, är en fördomsfri sjöman på de sju haven. De båda vännerna litar på varandra fullt ut, men i nya boken hamnar Chiefen, till Sally Jones stora förtvivlan, i fängelse. Då har de båda vännernas lastskuta Hudson Queen redan hunnit gå under och en man vid namn Alphonse Morro är död.

Uppföljaren skiljer sig, med sina drygt 600 tätskrivna sidor, från den mer bildmässigt drivna Legenden om Sally Jones. Det är hon själv som plitar ner sin historia Mördarens apa på en gammal, från början trasig, skrivmaskin av typen Underwood no 5.

– I föregångaren lärde sig Sally Jones att skriva på skrivmaskin, vilket hon tycker är lättare än att skriva för hand, förklarar Jakob Wegelius.

– Hon är väldigt road av tekniska prylar, och att meka med trasiga grejer. Ett intresse hon också delar med Chiefen.

Sally Jones dök först upp i Jakob Wegelius värld som en bifigur i en helt annan berättelse.

– Jag fick lust att mer på djupet teckna hennes levnadsöde. Sjömansvisan och skillingtrycket inspirerade mycket: metoden att skildra ett långt skeende i korta verser. Fast i mitt fall rörde det sig snarare om text och bild än text och musik. Varje ruta i Legenden om Sally Jones är som en vers i ett skillingtryck..

Jakob Wegelius flyttade från Gamla stan i centrala Stockholm för att bosätta sig i lilla småländska Mörtfors. En ort som porträtterades mindre smickrande i Jan Troells film Sagolandet från 1988.

– Ja, där framstår Mörtfors som en dyster, avfolkad håla, konstaterar Jakob Wigelius när han fått på sig skorna och jackan för att ta sig en promenad genom skogen under telefonintervjun.

– Men så är det inte längre! Och just i dag är här härligt och soligt, jag går på smala vägar i mycket lantligt miljö.

Han är på väg in till byn, befolkad av runt 90 själar och "väldigt fin med pensionat och allt". Där finns den arbetslokal han delar med sin fru, illustratören och författaren Lena Sjöberg känd för böcker som Cirkusloppor på luffen, som Augustnominerades i fjol.

– När barnen var små flyttade vi ut på landet av flera skäl. Vi var trångbodda och skriver båda böcker, vilket är svårt att leva på. Böckerna är närmast minusaffärer, och vi såg ingen möjlighet att göra bostadskarriär i Stockholm.

Under uppväxten i Björkekärr i Göteborg var Jakob Wegelius lika förtjust i Tove Janssons serier som i Tintin, Fantomen och Star Wars. Mamma, som arbetade med design och konsthantverk, uppmuntrade tidigt sonen till läsande. I tidiga tonår lärde sig Jakob Wegelius också att segla fartyg som Gratitude och Gratia i Göteborgs skärgård, i Svenska kryssarklubbens regi. Han utbildade sig i sjömanskap och har sedan dess varit väldigt road av hav och sjöfart.

– Fast som ung anade jag inte att jag skulle få glädje av det också som författare.

Den mest omtumlande resan över haven är, förutom Lissabon-seglatsen, en polarexpedition med isbrytaren Oden 2007 som han sammanfattar i boken Teckningar från Antarktis.

Att hitta på egna världar och utveckla dem är något han alltid gjort i fantasin. I bokform sedan debuten Spionerna i Oreborg, där han utforskar en uppdiktad värld vid Orelands västkust.

– Som berättare gör jag en överenskommelse med läsaren: bjuder in till en påhittad verklighet. I gengäld måste den världen vara så genomtänkt och övertygande att läsaren inte blir besviken.

Du föredrar 1920-och 30-talet i dina böcker framför nutid. Varför?

– I dag går det nästan att ta sig vart som helst i världen på mindre än två dygn, och det mesta går att se i närbild via Google earth. Då blir det för mig än mer tacksamt att fantisera om början av förra seklet, då resandet var ett större äventyr och allt inte var så tillgängligt.

Mördarens apa spänner från Fadosalongerna i 1910-talets Lissabon till Alexandria, Afrikas Horn och en indisk maharadjas hov. Research gjorde författaren bland annat under två månader i västra Indien, dit han reste med familjen.

Jakob Wegelius arbetar denna gång med mer klassiskt romanberättande. Mördarens apa, hans hittills mest omfångsrika bok, är indelad i 79 kapitel, vart och ett illustrerat med en detaljrik vinjett. Inledningsvis presenteras också bokens karaktärer med hjälp av uttrycksfulla tuschteckningar.

Just kombinationen av text och bild är särskilt central för författaren, som aldrig känt sig lockad av tanken på att skriva en roman utan bilder. Inte heller av att ägna sig enbart åt konst – mer än under ett år med grafik på Konsthögskolan i Stockholm.

– Att teckna är bara lustfyllt, skrivandet mer utmanande. Samspelet är det allra viktigaste: att bilderna ska vidga texten och fylla i tomrum.

Överhuvudtaget är Jakob Wegelius väldigt mån om formen på sina böcker.

– Varje ny bok börjar som en formidé: jag ser det färdiga resultatet framför mig. Texten kommer sedan, därefter bilderna. Jag formger alltid själv mina böcker. Jag vill att det ska hänga ihop.

Jakob Wegelius

Född: 1966 i Göteborg, uppvuxen i Björkekärr.

Familj: Författaren och illustratören Lena Sjöberg och parets två söner, 12 och 15 år.

Bor: I byn Mörtfors i Småland, där han och hustrun delar arbetslokal i en nedlagd tandläkarmottagning.

Dold talang: Spelar dragspel som hobby.

Böcker i urval: Debuterade 1994 med Spionerna i Oreborg. Har sedan dess bland annat gett ut Herr Balders hemlighet (1995), Esperanza (1999), Legenden om Sally Jones (2008) och Teckningar från Antarktis (2009).

Aktuell: Augustprisades i november för det rafflande äventyret Mördarens apa, där läsarna får återse överlevaren Sally Jones och hennes bäste vän "Chiefen" Henry Koskela.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.