Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Antikt: Smycken

Smycken var ofta mer välgjorda och vackrare förr. De tillverkades för att ges bort som gåva till någon man älskade - vilket ställde höga krav på hantverket. Trots det är priserna på antika och begagnade smycken relativt låga i Sverige.
Det går fortfarande att fynda i små butiker eller på auktion. Men störst fyndchans har man kanske i mormors gamla smyckeskrin.

Jag köpte ett antikt kors till mitt bröllop för fyra år sedan. Korset var i guld, med en etsad törnekrona i mitten och enligt stämplarna tillverkat 1848.

1 600 kronor kändes lite dyrt, men det var kul att ha något ovanligt. I dag, fyra år senare, går jag tillbaka och frågar vad det skulle kosta i samma butik för antika smycken.

- Det har varit väldigt populärt med kors de senaste åren. För fem år sedan sålde vi inte ett kors, men idag försvinner de direkt. Det här skulle kosta det dubbla i dag, säger Jan Ribbhagen i butiken där korset köptes.

- Alla som köpt antika smycken under 80- och 90-talen har nog gjort bra affärer. Visst finns det fortfarande chans att fynda men intresset har gått upp väldigt mycket under 1990-talet, berättar han.

Broscher ofta billigare

Ett antikt smycke ska vara minst 100 år gammalt, annars räknas det bara som begagnat. Och kanske är det just bland de begagnade smyckena från 1940-, 50- och 60-talen som man kan göra störst fynd i dag. Det gäller ju som alltid att ligga steget före.

Givetvis går det mode även i antika smycken, men än är priserna låga jämfört med andra länder.

Vissa smycken är dyrare antika än nya, andra kan vara billigare. Broscher är ofta billigare, medan till exempel antika orientaliska pärlor har stigit väldigt i pris. De orientaliska pärlorna, som inte är odlade utan har hämtats upp av dykare, går inte längre att få tag på i nytt skick. Även odlade pärlor kan vara värdefulla, men det finns fällor.

- Ja, många kommer in här med dankar som de köpt i Thailand, säger Jan Ribbhagen.

Granatsmycken som var ett modesmycke kring förra sekelskiftet finns det ett stort utbud av. Under senare år har det dykt upp kopior som utges för att vara gamla. Det gäller att vara uppmärksam, de äkta granatsmyckena skiftar ofta lite i färg, medan kopiornas stenar ser mer svarta ut i färgen.

Kontrollera guldstämpeln

Det kan också vara lätt att luras att tro att gamla brännförgyllda silversmycken är i guld, eftersom de under en period stämplades på ungefär samma sätt som guldsmycken.

- Man ska alltid kontrollera att det är stämplat 18K på guldsmycken. 1787 kom en förordning som sa att man måste stämpla alla smycken. Stämplarna kan också berätta en hel del om smyckets historia, säger Jan Ribbhagen.

Stenar kan också vara svåra - för att inte säga omöjliga - för en amatör att avgöra om de är äkta eller ej. 1909 uppfanns nya metoder för att tillverka syntetiska rubiner och safirer. Är smycket yngre än från 1909 kan stenen alltså vara syntetisk. Självklart kan smycket vara vackert ändå, och det är ju det som är huvudsaken.

- Jag tycker att man ska köpa smycken som man tycker är så vackra att man kan tänka sig att använda dem resten av livet.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.