Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Anna Charlotta Gunnarson 19/8

Hallå eller! Anna Charlotta Gunnarson har jagat Daniel Craig, flugit stridsflygplan och ska ordna ett barnkalas till helgen.

Vad ska du göra i helgen?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Jag ska förbereda ett födelsekalas för min dotter. Hon fyller 5 år, men hon fyllde mitt i sommaren så vi får ha kalas lite senare när alla kompisar är tillbaka. Jag ska ordna med godispåsar och skattjakt. Det kommer elva barn, det blir nog hög ljudnivå. Sen vill jag inte ha så mycket mer planerat.

Du bor i Stockholm, men jag förknippar dig ändå med Göteborg och Västsverige...

– Ja, jag är västgöte. Jag bodde först i nio år i Lidköping, och sen i Lysekil i nio år. När jag skulle plugga blev det Göteborg. Jag har bott i andrahand lite överallt, men hela tiden i innerstan. På Heden och i Guldheden. Sist bodde jag på Prinsgatan.

Har du något särskilt smultronställe i Göteborg?

– Det får bli Ljungans på Avenyn. Jag förknippar det så starkt med min studenttid. Jag älskar målningarna där inne. Jag fikade alltid med min kompis Johanna, jag brukade äta en macka med keso och ananas. Den skulle nog inte kännas så speciell i dag, men då var det något alldeles extra.

Hur ser en bra utekväll ut för dig i Göteborg?

– Den ska starta hos min gamla teaterkompis Malin som bor i Nordostpassagen. Börjar kvällen bara där så får den sluta vart som helst. Jag gillar att dricka champagne på Familjen, det är ett jävligt trevligt ställe. Det är liksom Göteborgsandan för mig, om man nu tror att den finns. Men det var länge sen jag var ute på helrunda. Det viktigaste är bara att träffa mina vänner och snacka med dem, stället spelar mindre roll.

Du verkar göra väldigt många olika grejer, vad skulle du säga är din yrkestitel?

– Journalist och författare, men mina vänner brukar säga att jag har ACHD. AC är mitt smeknamn och ACHD är en bra beskrivning av mig. Jag tror att jag kan göra allt, jag skriver låttexter och dramer. Det är så när man frilansar. Vill de ha ett program om teknik eller naturvetenskap så får man sätta sig in i det. Tar du Fredrik Lindström så har han en krogshow, skriver böcker och är domare i På Spåret. Tage Danielsson var likadan. Det är aldrig någon som ifrågasätter när män gör många olika saker, men när en kvinna gör det så undrar alla vad hon håller på med. Jag brukar skita i vad folk tycker om mig. Jag är väldigt intresserad av genus och hur det hanteras i medier. Jag har bråkat med många chefer genom åren.

Har du mött mycket motstånd?

– Alla tjejer ges absolut färre möjligheter. Ta bara en sådan sak som när jag och Ylva Hällen var med i På Spåret. Många tycker att vi är roliga och internt tycker folk att det gick jättebra, men vi blir aldrig ett radarpar som Filip och Fredrik. Vi skulle aldrig få sådana erbjudanden. Om man läser på Flashback så är folk arga och tycker att vi är jobbiga brudar. Det tar tid att komma någon vart i branschen när man inte har några kontakter. Jag är 42 år och först nu får jag göra vad jag vill.

Ska du vara med i På spåret i år igen?

– Det skulle vara roligt, det spelas ju in sent på hösten och jag har inte fått veta något än. Det var en omvälvande upplevelse att vara med. Sjukt kul och skräckinjagande på samma gång. Alla har åsikter. Jag har gått ut och dansat och 30 unga människor kommer fram och alla vill kramas om en. Då märker man vilket genomslag programmet har.

Hur har det varit att åka på semester när du vet att du kanske ska vara med igen. Blir inte det som någon slags försäsong, kan du slappna av?

– Ha-ha. Du menar att jag vill lära mig allt om stan jag besöker. Det är mer att man är på helspänn hela tiden. Inte på semestern utan allmänt. Man försöker hänga med och lära sig allting.

Sen har du en roll i den engelska inspelningen av Milleniumtrilogin, hur gick det till?

– Jag gick på en audition. Jag vet inte hur många som provfilmade, men jag och en reporter från Rapport spelar journalister i ett mediedrev som jagar Daniel Craig när han kommer ut från en rättssal. Det var stort att veta att regissören David Fincher hade sett mig på film och godkänt mig för rollen.

Hur var inspelningen?

– Det var helt absurt. Helt plötsligt skrek någon "Action!" och så kommer Daniel Craig ner för en trappa och jag ska jaga honom. Vi gjorde 17 tagningar. Vid den tionde fick jag mina enda instruktioner "You know Mikael" sa någon. Okej. De ville att jag skulle uttala hans namn på svenska och att det skulle vara en svensk känsla. Jag fick ha mina egna kläder till och med. Det som grämer mig mest är att jag fick så fruktansvärt lite smink. Jag fick tigga till mig lite mascara. Jag kommer väl se fruktansvärt ful ut.

Du har gjort jättemycket radio och TV, men de här få sekunderna blir ditt största framträdande någonsin.

– Ja, miljoner kommer se det. Det är lika abstrakt nu efteråt som när jag sökte rollen. Det blir mitt eftermäle det här. Fast jag hoppas ju på större roller. Det kanske står skådespelerska och inte journalist på min gravsten.

Och nu ska ditt populära radioprogram Pop och politik bli tv.

– Vi spelar in det nu. Det blir sex halvtimmesavsnitt. Som Babel fast om musik. Vi har ett nytt tema för varje program och så är det två gäster. Lill-Babs ska till exempel prata om hur det var att uppträda i Östblocket.

Vilken låt kännetecknar det politiska läget 2011 bäst?

– Det måste vara något med Annika Norlin - Säkert eller Hello Saferide. Allt hon gör är så bra. Det finns en massa vinklar där som fångar samhällsklimatet.

Om du fick absolut makt i Göteborg/Sverige för en dag - vad skulle du göra då?

– Utförsäljningen av hyresrätter skulle stoppas bums. Jag skulle se till så att Public service fick fortsatt förtroende för all framtid utan en massa utredningar. Jag skulle införa delad föräldrapenning.

Du har ingen brist på uppslag alltså?

– Det blir en oerhört aktiv dag. Jag använder ju alla mina dagar åt det här. Förändring, att se till så att saker blir bättre.

Berätta något som folk inte vet om dig?

– Det är väl ingen som vet någonting om mig. Men okej, jag har flugit Viggen en gång. Det var 1992, jag och Christian Olsson, som är på sportradion nu, blev specialinbjudna för Radio Göteborgs räkning. Vi störtdök, rollade och flög tio meter över vattenytan. Det är häftigt att ha ett foto av sig själv när man sitter i cockpit på ett stridsflygplan.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.