Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Aniara - alltid aktuell

- Hur lång tid tar det att räkna till en miljard?
Helge Skoog slänger ut frågan med det enorma perspektivet från lunchteaterscenen på Stadsteatern. Det är repetition och tomt i lokalen, sånär som på GP:s team och en tekniker. Jag vågar mig inte ens på en gissning, så Helge Skoog får själv svara:
- 31,8 år. Och då måste man räkna hela tiden, utan lunch- eller kaffepaus.
Tanken svindlar i takt med de rymdassociativa projektioner som rör sig över väggarna i Stadsteaterfoajén. I det milda flimret står Helge Skoog som ensam aktör i alla de roller Harry Martinson skrivit in i sin dikt om rymdskeppet Aniaras färd mot den okända evigheten; Mimaroben, Daisi Doody, piloterna och passagerarna. En lång schal ändrar dräkten efter behov. Ett vackert litet spetsglas är enda rekvisitan. Ibland vänder han det som en tubkikare mot rymden. Kanske är det en symbol för Guds andes glas. I alla fall finns det en blåsa i det.
Vid synten på scenen sprider Gunnar Edander en stämning av oändlighet. Båda läste som tonåringar Aniara när diktsamlingen kom 1956. Och båda fascinerades för livet. 1981 tog Helge Skoog utgångspunkt i Aniarasångerna för en monlog till programmet Unga Klara berättar livet. Hans berättelse gjorde starkt intryck på kollegerna och den följdes upp på teatern i en större version med flera dikter året därpå. Gunnar Edander skrev musiken.
- Det hade kommit en ny synt med lite av "rymdljud" som inspirerade mig. Jag komponerade huvudtemat på tonerna AAA. Det var bara att låta sig följa med, berättar han.
- När jag senare såg Helge göra sin monolog utan musik, hörde jag musiken i mig.
Resultatet blev samarbetet Aniara - ett rymdäventyr som de nu spelat tillsammans i 23 år. Riktigt var det började minns de inte längre, men de har spelat på många ställen och i många sammanhang. Även på engelska. På Soppteatern, som Helge Skoog startade på Stockholms stadsteater 1989 - och som är förebilden till alla framgångsrika lunchteatrar i hela landet - återkommer den ofta. Och i somras gav de föreställningen utomhus på Parkteatern i Stockholm.
- För tusen personer. Det var som en rockkonsert, säger Helge Skoog.
- Jag spelade den på Soppan den 11 september 2001. Det var märkligt när min fru samma eftermiddag ringde och sa att jag måste sätta på tv:n. Jag såg flygplanen flyga in i skyskraporna. Aniara är alltid aktuell. Det är som om Martinson förutsåg det som händer i världen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.