Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Angereds teater | Vem bestämmer över Angered?

Om det inte dansas under revolutionen kommer inte jag. Så lyder en nyckelfras i Vem bestämmer över Angered?, en pjäs som med musik och klubbkänsla vill ge publiken lite jävlar anamma.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Teater

Teater

Angereds teater

Vem bestämmer över Angered?

Regi: Malin Holgersson Manus Nasim Aghili och Malin Holgersson

Medverkande: Eleftheria Gerofoka, Furat Jari, Hannah Alem Davidson och Iki Gonzalez Magnusson

Scenografi: Björn Karlsson

Koreografi: Iki Gonzalez Magnusson

Spelas t o m 6/12

Enormt förenklat säger Foucault att makt skapas i interaktionen människor emellan. Med det perspektivet följer hopp, för en makt som uppstår i utövandet är inte fix och färdig. Den kan kastas omkull.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Angereds Teaters Vem bestämmer över Angered? är en kraftfull, rosa och foucaultsk knytnäve, höjd från förorten mot dem som försöker att sätta dess ungdomar på plats.

Men i föreställningen som Nasim Aghili och Malin Holgersson har skrivit utifrån enkätsvar och intervjuer med unga vuxna, är det tydligt att vissa grupper har en makt som verkar orubblig. Det är framför allt männen, men också lärare, kompisar och föräldrar.

Utöver det har osynliga maktutövare som normer, gudar, fördomar och sociala strukturer en hel del att säga till om, likaså språk och tomma plånböcker. En sabla härva av maktsnubbeltrådar överallt blir det, till den grad att det inte är helt lätt att svara på vem eller vad det är som egentligen bestämmer, bara att det bestäms hela tiden, och att det bestäms rejält.

Skit samma! menas det från scenen, för det går att göra uppror i alla fall. Med dj-bås, ett rosa dansgolv, teaterrök och fet belysning, berättar ensemblens fyra tjejer på ett livfullt sätt att en annan världsordning är möjlig.

Det är ett spretigt stycke med dansnummer, slagord och lösryckta scener, som snabbt kastar sig från dur till moll och tillbaka igen. Formlösheten är dock inte störande, snarare charmig. Och när peppfesten dessutom avslutas med en stordans som publiken bjuds in till, finns det nog ingen i salen som helt har klarat sig från uppviglarandan.

Bli alltså inte förvånad om kvinnor och män, unga som gamla, ses lämna Angereds teater med studs i stegen under de kommande höstkvällarna.