Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Angereds Teater | Cargo

Cargo på Angereds teater bjuder på hisnande kroppskonster, skriver Sven Rånlund.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Teater

Teater

Angereds Teater

Cargo

Koncept, regi & scenbild: Eleftheria Gerofoka och Teklu Ashagir

Musik: Belay Fikre, Hulumyifer Habtemariam, Martin Fremling

Medverkande: Circus Debre Berhan och Phax Ahamada

Spelas t o m 7/12

Familjeföreställningen Cargo är existentiell nycirkus. Eller storpolitisk akrobatik. För sin hittills största produktion har Angereds teater bjudit in 14 scenkonstnärer från Etiopiens enda professionella cirkuskompani, Circus Debre Berhan. Akrobater, jonglörer, några är barn, mångsidiga artister som klättrar i tyg, balanserar på stegar, sjunger, dansar och dubbelviker sig.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Nycirkus bjuder ofta på mer än cirkusnummer. I Cargo finns en trådsmal berättelse om den sovande diversearbetaren (Phax Ahamada) som ibland vaknar till, och då befinner han sig i cirkuslivet. Intrigen är lite oklar, men den är inte så viktig. Ett annat drama väger tyngre. Som föreställningens både politiska och poetiska undertext projiceras rörliga bilder mot en orangefärgad container. Vi ser afrikanska migranter, instängda i en fraktbehållare. Vart de är på väg behöver aldrig utsägas, alla förstår flyktens villkor. Och starkare än att förstå – det känns.

Konst och verklighet. Det är en ödets tragedi att urpremiären sker samma kväll som ännu en båtolycka inträffar på Medelhavet och Lampedusa på nytt blir symbol för dödlig människofrakt. En koreograferad scen med ljuset spelande som vågor ger en tillräcklig aning av migrationshelvetet, men så vackert som den gestaltas lämnas publiken inte i tomhet.

Många hisnande kroppskonster bjuds i Cargo, fast särskilt imponerar ensemblens inre kemi. Gruppen är som en storfamilj. Regin är vacker, närmast sublim, och detsamma kan sägas om koreografierna som flätar ihop cirkusnumren. Till helheten bidrar också musiken med trumset, elgitarr och Belay Fikres sång och etiopiska stränginstrument.

Phax Ahamada med sina robotlika slowmotionrörelser är en rolig och öm kontrast till de nätta cirkuskropparna. Fjäderlättast av dem alla väger 11-åriga Nebiyat Tsegaye, en makalös akrobat och en scentjuv som stjäl showen flera gånger om. Att få uppleva en så ung primadonna i ett kompani vars talanger och livserfarenheter får huden att knottras, det är helt enkelt lyxigt. Underhållning, visar Cargo, kan också röra den största utsattheten.