Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Andrej Platonov: Grundgropen

Andrej Platonovs roman Grundgropen rör sig mellan sagans fjärrverkan och det råaste detaljstudium. Om Stalin läst den när den skrevs, hade författaren avrättats direkt.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

År 1929 beslutar Stalin att ett hundra miljoner människor skall integreras i kolchoser. Bönderna vill inte. Stalin tvingar dem med deportationer och utsvältning. Massvälten som följer dödar tio miljoner människor.
Den andra sidan av medaljen är hoppet om en ny livsform. Under samma tid som den stora svälten drar fram och barn rövas bort av människoätare, igångsätts den första femårsplanen. En elektroingenjör vid namn Andrej Platonov sitter mitt i detta exempellösa skeende och skriver en roman som nu, i briljant tolkning av Kajsa Öberg Lindsten, har utkommit under titeln Grundgropen.
Berättelsen har två huvudscenarier. Man skall gräva en grundgrop för ett jättebygge: "proletärernas gemensamma hus". Bygget blir en allegori som sedan övergår i en kritik av tvångskollektiviseringen. Successivt mister figurerna sina mänskliga drag. De blir statister i en mördande satir som inte bara krossar idén om kommunismen. När det fasansfulla skeendet nått sin ände finns inte sten på sten kvar av något slags framstegstänkande.
I efterordet berättar översättaren att Stalin på 30-talet läste en av Platonovs berättelser, varefter författaren fick allt svårare att publicera sig. Om diktatorn fått syn på Grundgropen - som kunde utges först under perestrojkan på 80-talet, nästan fyrtio år efter författarens död i tbc - så hade Platonov antagligen avrättats direkt.
Läsaren av denna roman stiger in i det genomskinliga mörker som endast den betydande litteraturen skapar. Platonov rör sig mellan sagans fjärrverkan och det råaste detaljstudium. Resultatet är en utsökt, expressiv grotesk som tillvaratar människans intima längtan efter hemkomst i tillvaron samtidigt som hennes totala utsatthet gestaltas in på bara benen.