Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

AMHULT stadsdelen som landat

Simsalabim! Från en övergiven flygplats och några utspridda bondgårdar till en ny spännande stadsdel på tre år. I Amhult finns det mesta inom räckhåll handel, samhällsservice, bad, golf, båtliv och härlig natur. Vi hälsade på hos fem familjer, samtliga stortrivs, men allt är inte perfekt.
Flygledartornet i Torslanda syns på långt håll. Ett landmärke många har en koppling till. Här låg Sveriges första internationella flygplats som invigdes 1923 och lades ned drygt 50 år senare. Det rymdinspirerade flygledartornet på Snäckeberget är från 1969. Även om det är ett byggnadsminne över en svunnen epok är det i allra högsta grad i fokus. Intill och med samma vida utsikt klättrar nybyggda huskroppar upp på bergssluttningen, sammanlagt kommer det att bli 57 stycken. Två tredjedelar är klara. De ligger tätt, som i ett fiskeläge, för att bryta vinden. Fågelholkar, kallas husen. Men arkitekten har också inspirerats av flygledartornets karaktäristiska form, framförallt fönsterinsättning som lutar inåt för att inte solen skulle blända flygledarna.
I ett av husen bor Lotta och Jörgen Olsson med tonåringarna Matilda och David.
Vi flyttade från ett radhus i ett mycket barnvänligt område hit till denna betydligt tuffare miljön, utan någon trädgård som behöver skötas. Utsikten, planlösningen och ljuset är den stora tillgången, säger Jörgen.
Han uppskattar det bekväma boendet allt är nytt och fräscht och underhållet marginellt. Till exempel är fasaden i obehandlat cederträ. Han visar oss runt i souterränghuset med tre våningar. Familjen samlas och vistas mest i mellanplanet. Här finns vardagsrummet, köket och den för västvinden skyddade mark­altanen. Ungdomarna har sin avdelning på bottenplanet och föräldrarna högst upp med utgång till en stor takterrass.
Hamninloppet är det första jag ser på morgonen. Det är häftigt med utsikten, säger Jörgen. Och medger att han blev lite besviken över att det blåser mer än han föreställt sig.
Och jag, som är uppväxt på Hisingen och som tidigare bott i Torslanda, borde veta, resonerar han.
Markisen på takterrassen är styrd av solen och av vinden. Den är sällan ute för att det blåser mer än 7-8 sekundmeter. Vi får finna en annan lösning. Utsikten är viktigare för mig än om det blåser mycket eller lite. Dessutom har vi köksaltanen som är härlig att vara på.
Huset har ett fint läge i området, nedanför färdigställs ytterligare 18 villor.
Ser du det lilla huset där borta? Jörgen pekar mot områdets bastu invid sjön Amhults Damm.
Sjön går att bada i och har till och med fisk. Naturen med sin kustkaraktär, sina klipphällar och låga vegetation präglar miljön. Från takterrassen ser man det nya affärscentret som under vintern fått allt fler butiker. Här finns också ett kulturhus med bio. Det tar 3-4 minuter att gå dit. Utmed gångstråket ned till centrum löper en vattentrappa från dammen till torget.
Här nere på själva flygfältet har det byggts flerbostadshus både bostadsrätter som hyresrätter. Men det är framför allt kvarteret Trädgårdsstaden som är något alldeles extra. 300 hyresrätter i ett radhusliknande boende. Två- och trevåningshus kringgärdar små intima gårdar, sammanlagt nio stycken. Mellan husen är gatorna smala. Här finns gränder, slingriga stigar, gräsmattor, planteringar, odlingslotter och de boendes uteplatser. Förebilden är den engelska trädgårdsstaden från 1800-talet, som hade sin grund i en social, ekonomisk och politisk idé. Konceptet är blandad bebyggelse för att hushåll med olika ålder ska kunna bo i samma område, småskalighet, kvartersstruktur och egen trädgård till alla hus.
På Amhults Uppegård i Trädgårdsstaden bor Leif och Lillebil Roos. Gatunamnen är gårdsnamn. Här har funnits elva gårdar, idag finns två kvar. Amhult med anor från 1300-talet är en kulturbygd även om vi just nu befinner oss på mark som tidigare var tvärbanan där flygplanen vände för att taxa ut.
I min ungdom körde jag frakt till och från Torslanda, säger Leif Roos och fortsätter:
Jag visst inte vad Amhult var när en folder dök upp i brevlådan i vår dåvarande lägenhet i Norumshöjd i Tuve. Eftersom vi bott 37 år i samma bostad hos Bostadsbolaget fick vi förtur. Vi var här med kompass och valde lägenheten innan bygget påbörjats. Vi fick vårt första val. Ett kanonläge!
Lägenheten på 72 kvadratmeter är i bottenplanet med en stor uteplats mot innergården där de också har en odlingslott. Vardagsrum och kök är i ett, vilket Leif inte tyckte om i början, framförallt stördes han av slamret från köket. Men i dag uppskattar han planlösningen. Det bästa med Amhult tycker han är markkontakten, den omgivande naturen och grannarna.
Detta att kunna gå rakt ut på gräsmattan. Är jag rastlös kan jag ta och klippa gräset eller dra ogräs i rabatten, säger Leif och fortsätter:
Den sociala kontakten är enorm. Området är nytt och alla flyttade in nästan samtidigt med i stort sett samma förväntningar. Leif är som en ambassadör för området. Det som framförallt stör honom är hastigheten på väg 155, Gösta Fraenckels väg, att folk kör som galningar för att hinna med färjan till Öckerö.
På den smala gatan mellan husen kommer grannpojken Emil cyklande på sin trehjuling:
Alla dessa otaliga barn man ser växa upp är fantastiskt. Emil låg och sov hos oss i lördags när föräldrarna var på fest. Här hjälps vi åt. Leif går fram till Emil och Emils pappa Kent Sjöholm som precis kommit från jobbet och hämtat sonen på dagiset.
Ett år efter vi flyttat in fick vi plats på det nybyggda dagiset här intill, säger Kent. Även om hyran är högre jämfört med en vanlig lägenhet, ser han detta som en perfekt miljö för barn att växa upp i.
Detta är som att ha ett eget hus och här kan Emil springa ut och in, säger Kent som tycker att det mesta är bra bortsett från några smärre brister. Det ena är att det inte finns några papperskorgar i området, vilket är ett dilemma när man ska fostra barnen till att inte slänga skräpet i naturen. Det andra är att det saknas förråd. Klädkammaren och snedgarderoben under trappan räcker inte långt och de få kallförråd som uthyrs i området täcker bara bråkdelen av efterfrågan.
Brist på förråd och förvaringsutrymmen tycks gälla även de källarlösa husen ett stenkast upp på höjden i området Skyttepaviljongen. Här mellan granithällar och grönska har Egnahemsbolaget byggt 51 hus, 10 fristående och övrigt par- och radhus. Husen som utvändigt klätts med fibercementplatta och träpanel är i det närmaste underhållsfria. Även om här finns tre olika hustyper och storlekar är planlösningarna nästan identiska. I entréplanet finns kök med allrumsfunktion och direktutgång till uteplats, i de större husen finns här också ytterligare ett rum. En trappa upp är vardagsrum med balkong samt sovrum.
Vi har ett kallförråd på 4,5 kvadratmeter ut på gården och inomhus garderober i varje sovrum samt ett litet förråd under trappan. Vinterdäck, pulkor och julsaker måste vi förvara på landet. För övrigt är husen välplanerade, med ljus och rymd, säger Paula Sandberg som tillsammans med maken Per var noga med att välja bostad i rätt läge, i sydväst. Att få utsikten och sol hela dagen på tomten var viktigt. Paula lägger ned ett stort arbete på att skapa en trädgård som innehåller allt från lekmöjligheter för deras två pojkar till skönhetsupplevelser och nyttoväxter. Hon tycker det är skönt att det inte finns någon tävlan eller hets i området om att det ska vara si eller så.
Från Sandbergs vita parhus blickar vi ned mot fristående grå villor och i ett av dem tar Love och mamma Lina Strandäng emot oss. Lina har tillsammans med sambon Robin Carlander länge letat hus. Att de fastnade för detta berodde på tre saker.
Rätt pris: 2,3 miljoner i grundpris. Rätt läge: nära till mina föräldrars hus på Tjörn, havet, naturen och till våra arbetsplatser på Eriksberg respektive Arendal. Och rätt planlösning, säger Lina och fortsätter:
Här är fantastiskt fint. Man kan vara superstressad och så kommer man hem och blir hur lugn som helst.
De skavanker som Lina påpekar är bland annat finishen på kakeluppsättningen, här tror hon det gått lite för fort för hantverkarna, men det är bara småsaker, tycker hon. Kollektivtrafiken har under det senaste året blivit bättre. Tidigare var det både krångligt och tidsödande att ta sig till jobbet med buss, därför införskaffade hon en moped.
2002 bodde 14 personer i området Amhult. Tre år senare har drygt tusen människor flyttat in i den nya stadsdelen. Befolkningen förväntas bli det dubbla när utbyggnaden är klar.
Infrastrukturen har lite svårt att hänga med i den kraftfulla expansionen, men såväl kollektivtrafiken som barnomsorgen satsar på att svara upp till efterfrågan. Det är en ambitiös stadsplanering av området. I etapp ett byggs 650 nya bostäder och etapp två, som är under planering, blir det ytterligare 350 nya bostäder. Det planeras till och med en kyrka mitt i byn.
Även om planen slutat komma till Torslanda har Amhult högt flygande planer, tanken med Amhult är att skapa en stadsdel med trivsam småstadskaraktär.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.