Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Allt starkare eko från Systemet

Systembolagets strategi att öka försäljningen av ekologiska drycker är framgångsrik. På fem år har antalet produkter blivit fem gånger fler, försäljningsvärdet är fem gånger större och det som erbjuds smakar fem gånger bättre.

I dag är eko-försäljningen 2,5 procent av totalomsättningen, mot en halv procent 2005. Det låter kanske inte så imponerande, cynikern skulle kunna analysera ökningen med konstaterandet "Jättebra, med den takten är hela utbudet ekologiskt redan om 195 år" – men skillnaden mot för bara några år sedan är faktiskt enorm.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Efter min förra provning av ekoviner (tre år sedan?) funderade jag på att lägga ett tips i förslagslådan om en ny smakkategori vid sidan av Systemets egna "Friska & Fruktiga", "Fylliga & Smakrika", "Druviga & Blommiga" etcetera.

Nämligen "Sura & Jävliga".

Av det magra utbudet vita viner, en dryg handfull, skulle hälften ha tvångsplacerats där.

Nu är det annorlunda. I dag erbjuds 33 vita viner, fyra mousserande och 29 stilla, och jag stötte i förra veckan bara på ett enda som var direkt tråkigt att ta i sin mun.

Bland de 46 röda finns visserligen några fler bottennapp – men tiden med ekostämpeln som alibi för att kunna sälja dåligt vin är till överpris är uppenbarligen förbi.

Dessutom börjar vi skönja en hygglig spridning beträffande ursprung, stilar, druvsorter och prisnivåer. Om utvecklingen mot det allt starkare "eko-Systemet" fortsätter i samma takt, har företaget ett ekologiskt utbud som försvarar dess konkurrenskraft den dag monopolet rämnar.

Lite bekymrad kan man förstås bli, när man tittar på Systemets egen statistik över vem som är mest benägen att handla ekologiskt. Jag hade inbillat mig att den var de unga, arga – med ett patos att rädda den värld turbogenerationen omsorgsfullt håller på att konsumera sönder – som skulle stå för merparten av de ekologiska inköpen. I stället visar det sig att det är äldre kvinnor (65+) på mindre orter som oftast letar miljömedvetenhet i hyllorna.

Trög som man är tog det en stund innan sambandet stod klart; studenter har alltid tvingats prioritera ekonomi före allt annat och bristen på ekologiska högskoleviner i lågprisklass (läs: drickbart samt nästan gratis) har såklart gjort att statistiken ser ut som den gör.

Men nu är det läge för de yngre att vrida till de här kurvorna, om bara viljan finns. Relationen pris/kvalité för ekovin är på väg med god fart åt rätt håll.

Frågan är bara hur tillförlitligt signalsystemet är. Inte hundra procent, det är alldeles klart. Den gröna märkningen Krav, Eco, Organic, Bio och allt vad det kan stå på en flaska är ingen garanti för att innehållet håller vad etiketten lovar. Ogynnsamma vindar och vattenflöden från en granne med konventionell odling kan kontaminera vingårdarna hos en producent med ambition att odla ekologiskt. Men problemet är förhoppningsvis marginellt.

Många gånger mer säkert är det däremot att en flaska helt utan miljömärkning faktiskt innehåller ekologiskt vin. Åtskilliga är de producenter som fnyser åt hela ekogrejen med orden: "Självklart odlar jag ekologiskt. Men varför skulle jag göda byråkrater i Bryssel genom att betala en avgift, för att få sätta ett eko-märke på mina flaskor?"