I torsdags föreslog regeringen ett sparpaket som består av bland annat höjda fordonsskatter, sänkta studiebidrag samt kraftigt försämrade villkor för privat pensionssparande.
Man anför som argument att man försöker ta ansvar för det finanspolitiska ramverket och kunna nå upp till överskottsmålet, men i realiteten handlar det om att minska de egna träffytorna för angrepp från socialdemokratiskt håll och att ägna sig åt det som statsvetarna brukar kalla triangulering, det vill säga att lägga sig så nära motståndaren som möjligt eller rent av kopiera motståndarens förslag. Vän av ordning frågar sig så klart hur en regering som gjort till sitt mantra att sänkta skatter är lösningen på Sveriges alla problem helt plötsligt tror att höjda skatter ska kunna säkra en tredje valseger. Detta är dock inte det enda anmärkningsvärda med finansministerns senaste utspel.
Till att börja med framstår det som tydligt att det överhuvudtaget inte finns någon röd tråd i regeringens ekonomiska politik. För bara några månader sedan var man beredd att med lånade pengar sänka skatten för de som tjänar bäst. Nu vill man istället höja skatten för alla de som måste åka bil till jobbet.
Klarar inte styra utgifterna
Än mer anmärkningsvärt är att man inte anser sig kunna styra över stora delar av statens utgifter. Av totalt 21,7 miljarder kronor i ökade och oplanerade utgifter som har uppstått från det att den senaste höstbudgeten presenterades i september förra året så kan 19,2 miljarder direkt härledas till utgiftsområdena migration och integration. Kraftig ökning av antal asylsökande i ny prognos heter det i Anders Borgs presentation. Denna utgiftspost är dock ingenting som uppstår av sig självt, utan är en direkt konsekvens av att man, tillsammans med Miljöpartiet, valt att införa västvärldens mest kravlösa regelverk avseende asyl- och anhöriginvandring. Socialdemokraterna som valt att helt tona ned sin migrationspolitik stödjer tyst utvecklingen. Utan denna negativa kostnadsutveckling hade det inte funnits något behov av att försämra villkoren för studenter, bilägare och pensionssparare.
I sammanhanget bör nämnas att 70 procent av de asylsökande som kommer till Sverige kommer hit landvägen, alltså med geografisk nödvändighet via ett annat EU/EES-land, och att deras asylärende därmed i enlighet med Dublinförordningen bör hanteras i det landet och inte i Sverige. Av de övriga 30 procenten uppskattar Migrationsverket att flertalet kommer från andra EU/EES-länder.
Sverige har dock gjort ett ensidigt undantag från Dublinförordningen – en internationell konvention – och prövar därmed även dessa ärenden här. Det är oroväckande hur migrationsområdet har förvandlats till en helig ko som under inga som helst omständigheter får ifrågasättas medan man vrider och vänder på varenda krona i statens övriga budget - allt för att hedra överenskommelsen med Miljöpartiet med vilken regeringen säkrar en majoritet.
SD:s inställning tydlig
Sverigedemokraternas utgångspunkt med anledning av finansministerns utspel är väldigt tydlig: Vi kommer inte medverka till att göra det dyrare för folk att åka bil till jobbet. Vi kommer inte att sänka studiebidragen. Vi ställer oss högst kritiska till att försämra vanliga människors möjligheter att spara till sin egen pension.
Genom att göra andra prioriteringar än regeringen inom exempelvis invandrings- och biståndspolitiken kan vi hedra dessa löften, utan att äventyra överskottsmålet eller det finanspolitiska ramverket.
Jimmie Åkesson (SD)
partiledare
