Enligt Frankrikes premiärminister Manuel Valls planeras nya terrorattacker, inte bara mot Frankrike utan också mot andra länder i Europa. Samtidigt görs smaklösa försök att förklara Islamiska statens (IS) brutalitet med situationen i Israel eller med bristande framtidshopp i rekryternas hemländer. I SVT:s extrasändning under helgen fick utrikesminister Margot Wallström (S) frågan om hon oroades över radikaliseringen av unga människor i Sverige. Wallström förklarade att det gjorde hon och tillade: "Man kommer tillbaka till situationer som den i Mellanöstern där inte minst palestinierna ser att det finns ingen framtid för oss. Vi måste antingen acceptera en desperat situation eller ta till våld".
Wallström är inte ensam om att sprida denna märkliga uppfattning. Tvärtom är det på sina håll en vanlig förklaring som effektivt förvandlar förövaren till offer och offret till förövare. Men i sak är denna förklaringsmodell lika förvirrad som påståendet om att våldtäktsoffret får skylla sig själv om hon bär för kort kjol, eftersom den fråntar förövaren ansvaret över de egna handlingarna.
Fattigdom och utsatthet gör inte automatiskt människor onda eller kriminella, också fattiga människor har en moralisk kompass som skiljer rätt från fel. Desperata människor gör vad de kan för att överleva, när hoppet ebbat ut kan de till och med ta livet av sig. Det som skedde i Paris i fredags kväll handlade således om något annat. Ju förr vi börjar kalla det som sker vid dess rätta namn desto bättre.
Attackerna i Paris, liksom de som tidigare skett i andra delar av världen, är inte ensamma, outbildade galningars desperata verk. Tvärtom kräver blodbad av det slag vi bevittnat lång planering, införskaffande av vapen, ekonomiska resurser och kunskap om hur man effektivast åsamkar största möjliga skada. De brutala morden på oskyldiga människor ingår i en större ideologisk övertygelse som sedan IS bildades syftar till världsherravälde i form av ett kalifat. Det IS lockar med är alltså konstruerandet av en ny stat, inte villa, vovve och Volvo.
Författaren till klassiker som "1984", George Orwell, recenserade år 1940 Adolf Hitlers "Mein Kampf". "Där socialismen, och till och med kapitalismen i en mer motvillig version, har sagt till folk: ’Jag erbjuder er ett gott liv’, har Hitler sagt till dem: ’Jag erbjuder er kamp, fara och död’, och resultatet blev att en hel nation kastade sig för hans fötter”, konstaterar Orwell. Hans slutsats är lika relevant i dag.
