Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Alice Teodorescu: Naivt om jihadister

Det handlar om människor som utgör ett hot mot samhället
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I Sverige finns en massa ungdomar som växer upp i fattigdom och utanförskap. Ungdomar som trots de sämsta av förutsättningar dagligen kämpar för att nå längre än sina föräldrar, som åker långt för att gå i en bra skola, som hankar sig fram mellan jobb, som bor kvar hos föräldrarna för att de inte har någonstans att ta vägen. Dessa ungdomar har olika etnisk bakgrund, vissa är födda i ett annat land, andra har bott i Sverige i generationer. Gemensamt för dem är att de gör rätt för sig. För detta premieras de inte med snabbspår till bostäder och jobb. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Om de däremot hade anslutit sig till massmördarna i IS och sen kommit hem hade det kanske sett annorlunda ut. Under tisdagen antog socialnämnden i Stockholms stad en strategi mot våldsbejakande extremism. Sällan har så mycket naivitet fångats så koncist. 

Av dokumentet framgår att det för personer som "kommer hem från strider utomlands" är avgörande med "anpassade inkluderande insatser". Samt att: "Det är viktigt att arbetet fokuserar på våldshandlingen, det får inte handla om att styra eller kontrollera rättigheterna av åsikts- och yttrandefrihet. För att säkerställa detta ska arbetet förankras med stadsledningskontorets kansli för mänskliga rättigheter och demokrati. /…/ När det gäller personer som deltagit i strid är hälsoinsatser med största sannolikhet ett stort behov. När det gäller försörjning är det viktigt med samarbete mellan socialtjänstens försörjningsstöd, Jobbtorg och andra insatser vid arbetsmarknadsförvaltningen, samt länk till Arbetsförmedling. Slutligen, är boendefrågan en förutsättning som behöver fungera och därför bör även bostadsbolagen ingå i en samverkan under efterperspektivet." 

Men det slutar inte där. Givetvis finns också en formulering om att "det är viktigt att i detta arbete beakta ett genusperspektiv". Man får innerligt hoppas att det är de våldtagna kvinnornas perspektiv det är frågan om.

Det hela är ytterst provocerande. De så kallade "personerna som deltagit i strid" är inte landslagets guldhjältar som gör oss den stora äran att äntligen komma hem. Vi talar om grovt kriminella som begått bestialiska brott, halshuggit, lemlästat och våldtagit, som utgör ett reellt hot mot det fria samhället.

Problemet med att Sverige förvandlats till en rekryteringsbas för IS-krigare kommer inte lösas med mer dialog, samordning och förståelse. Sannolikt är det just för mycket av den varan i kombination med bristande lagföring som gett upphov till den problembild vi har i dag.