Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Alice Teodorescu: Inte naivitet som är problemet i Sverige

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Under torsdagen greps två män, 30 respektive 32 år gamla, i Göteborg på sannolika skäl misstänkta för terroristbrott utförda i Syrien år 2013. I skrivande stund är ytterligare en person, 26 år gammal, anhållen i sin frånvaro. Under fredagen begärdes de tre männen häktade vid Göteborgs tingsrätt. Utredningen befinner sig i ett mycket känsligt skede varför sträng förundersökningssekretess föreligger. Av det som ändå framkommit står det klart att 30-åringen tidigare dömts för bland annat ringa vapenbrott och två fall av brott mot knivlagen samt att han redan som 15-åring dömdes för att bland annat ha misshandlat en flicka i sin gamla grundskola. 32-åringen är sedan tidigare dömd för olaga hot mot sin syster och hennes före detta make. Också 26-åringen figurerar i brottsregistret för skadegörelse.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Att männen kunnat gripas har mycket högt signalvärde, inte minst eftersom fallet kan bli prejudicerande om det går till domstol. I dag beräknas omkring 300 svenska medborgare, många från Göteborg, ha rest till Irak och Syrien i syfte att strida för Islamiska staten (IS). Av dessa har 40 dödats och 80 återvänt till Sverige.

I dagsläget utreds hur själva stridandet för en terrororganisation ska kriminaliseras. Straffet för terroristbrott enligt gällande rätt är fängelse i minst fyra och högst 18 år eller livstid. För mindre grova brott är straffet fängelse i minst två och högst sex år. Precis som terrorismforskaren vid Försvarshögskolan, Magnus Ranstorp, konstaterat har tyngdpunkten på förebyggande insatser snedvridit debatten vilket gett intryck av att de makabra brotten inte tagits på allvar. Något som sannolikt skadat såväl säkerhetspolisens som rättsväsendets trovärdighet i frågan. I samband med torsdagens gripanden framhöll inrikesminister Anders Ygeman (S) att Sverige ligger långt efter i arbetet mot våldsbejakande extremism. Ygeman menar också att det funnits en naivitet kring dessa frågor och skyller, föga förvånande, på alliansregeringen.

Problemet är att det varken handlar om naivitet eller okunskap, om vem som innehaft regeringsmakten eller ej. Redan år 2009 skrev Magnus Ranstorp rapporten "Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesbild från Malmö" om hur radikaliseringen spred sig i Rosengård. Kritiken mot honom var inte nådig. Men istället för att resonera kring innehållet i utredningen spekulerades kring Ranstorps motiv, enligt sedvanlig dramaturgi anklagades han för att spela främlingsfientligheten i händerna.

Den dåvarande Säpochefen Anders Danielsson var en av de kritiska. I en intervju (Sydvenskan 13/6-09) hävdade Danielsson att "vissa individer kan ha extrema åsikter men att Säkerhetspolisen försöker hålla koll på dem och avråda de mest extrema från att åka till Somalia och andra krigshärdar." Danielsson beskrev samarbetet med imamerna och de muslimska församlingarna som gott och framhöll att jämförelsen med kravallerna i Paris var alltför långtgående. Rosengård hade enligt Säpochefen fått oförtjänt dåligt rykte: "Det handlar nog om en medial snedvridning. Rosengård fungerar hur bra som helst, men i Herrgården finns det problem." Bland övriga kritiker fanns också Leif Stenberg, docent i islamologi vid Lunds universitet som kallade rapporten för en "ren skandal".

I dag låter det annorlunda: I år, alltså sex år senare, konstaterar nuvarande Säpochefen, Anders Thornberg, att "det största hotet kommer just nu från den våldsbejakande islamismen" (AB 11/1). Hur har denna extremism kunnat gro om nu Säkerhetspolisen haft så god koll som Danielsson hävdade? Hur verkningsfullt har det verbala avrådandet varit eller samarbetet med moskéerna? Hur kommer det sig att Sverige ligger så långt efter andra länder trots att så många IS-krigare är svenska medborgare?

Det finns många, inte sällan personer med invandrarbakgrund, som länge varnat för utvecklingen. Dessa stämplades då, liksom kvinnorna som beskrivit förtrycket i förorterna under de senaste månaderna, i bästa fall som irrelevanta och i värsta fall som främlingsfientliga. Av Svenska Akademiens ordlista framgår att ordet naivitet betyder "omedveten som ett barn; barnslig". Det är något helt annat än att ignorera fakta.