Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Adam Cwejman: Till ljumhetens försvar

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Under helgen mördade den pakistanska talibanorganisationen Jamaat-ul-Ahrar kallblodigt sjuttio påskfirare i en av Lahores största parker. Nästan hälften av de döda var barn. Ren ondska tänker många. Hur annars förstå sådana handlingar?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Få människor går runt med övertygelsen om att de är onda och att deras planer går ut på att utföra onda handlingar. Det stora hotet mot majoriteten utgörs inte av ett fåtal patologiskt galna och ondskefulla. Det är de kompromisslöst goda vi bör oroa oss för.

Onda människor är onda för att de, som Horace Engdahl skriver i sin senaste bok, ”är blint övertygade om att deras gärningar har ett gott syfte”. Det är lätt och lockande att bortförklara terroristers handlingar med att det är fråga om galenskap eller pur ondska. Men bakom onda handlingar gömmer sig ofta både rationalitet och förment godhet.

Engdahl hävdar att hoppet står till ljumheten. Han har helt rätt.

Många människor är ljumma. Troligtvis är en majoritet av alla svenskar det. Deras åsikter är mellanmjölk, varken uttryck för dogmatism eller apati. Det är bra då den trygga ljumheten är ett samhälleligt sundhetstecken. Förekomsten av alltför många ivriga revolutionärer är däremot, vare sig de är religiöst eller politiskt motiverade, ett varningstecken.

Det går en röd tråd genom den religiösa och politiska fanatismens kritik av de ljumma människorna: De rör sig inte mot ett mål. De vegeterar i ett substanslöst konsumtionssamhälle. Bortom klasskampen, Gud eller folkets urkraft. Kritiken är tidlös och upprepas av varje rörelse som påstår att just den hittat det sista och enda svaret på alla mänsklighetens frågor.

Den enskilda människan ska, enligt de rastlösa idealisterna, tillintetgöras och uppgå i ett större sammanhang. I det ljumma samhället är varje människoliv dyrt, för revolutionärerna är det alltid billigt. Det är därför människor är lyckligare i ljumma och trygga samhällen. Deras liv är något mer än en obetydlig beståndsdel i en kollektiv strävan.

En småborgerlig samhällsmodell tillåter människor att uppfyllas av individuell mening. Det räcker med att familjen är frisk, att helgvädret är hyggligt och att livets små projekt fortsätter i sin makliga takt.

Kanske viktigast av allt är att det ljumma samhället saknar det absoluta ”svaret” och ”lösningen”. Det är en anspråkslös samhällsmodell. Värd att försvara med alla medel som står till buds mot de vars godhet tycks lika oändlig som energin som de lägger på att sprida den.