Abraham Staifo: Förskola satt på undantag

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Vi är många föräldrar som haft frustrerande samtal med någon stackars platssamordnare över den laglösa förskolesituationen i Göteborg. En samordnare som bara kan hänvisa till politikerna. Som gömmer sig.

De flesta är överens, med stöd av vetenskapen, att grunderna för ett bra liv sätts tidigt. Det förstår föräldrar som värnar barnens framtid, det förstår politiker som tänker långsiktigt samhällsbyggande. Eller?

För att vara ett land som upphöjt humankapitalet till något nästan överordnat har Sverige ovanligt svårt att omsätta inställningen till praktisk politik när det gäller de minsta. Åtminstone verkar det svårt i Göteborg. När det kommer till kritan är det få andra medborgare som sätts på sådant undantag som barnen. Det finns så klart skillnader. Men det är inget att vara stolt över. Ojämlikhet är inget att eftersträva. Den rödgröna politiska majoriteten i Göteborg har år efter år lovat bättring. Men det blir bara sämre. Effektiviteten är på spårvagnsnivå, och kvaliteten därefter.

ANNONS

Skolverket har tydliga riktlinjer om maxantal barn i en grupp och det finns till och med en lag om kötid, som ska underlätta beslutsfattandet. I Göteborg struntar man i riktlinjer, tolkar direktiv som man vill och bryter mot lagen. Tyvärr utan sanktioner.

Barngrupperna blir större, syskonförturen sattes för längesen ur spel och kötiden gäller bara om man söker plats i hela kommunen. Samtidigt skuffas dagmammorna bort. Vad förväntar man sig för resultat av en sådan politik?

En konsekvens är att barnfamiljer kan tvingas skaffa bil för att kunna hinna lämna och hämta sina barn i vitt skilda delar av staden. Så mycket för den Miljöpartistiska bilpolitiken. Syftet med att ta bort syskonförturen skulle alltså vara att minska köerna. Det om något är väl att bara flytta runt problemen. Att trygghet och kontinuitet är viktiga för barns utveckling verkar vara främmande begrepp. Ungefär som det obefintliga familje- och barnperspektivet.

Det ledsamma är att relativt enkla grepp skulle kunna få bukt med kaoset.

Förutom att följa lagen och lyfta fram dagmammorna måste ofoget med att stadsdelarna använder förskolepengarna till att jämna ut budgeterna stävjas. Det görs enklast genom riktade medel som inte får gå till annat än barnen.

Lite framförhållning är inte heller fel. Hur det kan vara en chock för politikerna att de barn som föds i dag kommer att behöva en dagisplats om en sisådär 1,5 år är en gåta.

ANNONS
ANNONS