Brittiske regissören Steve McQueen, född i London 1969, har hittills bara regisserat tre långfilmer. Filmerna skiljer sig drastiskt från varandra, men det finns en gemensam nämnare i form av skådespelaren Michael Fassbender.
Fassbender spelar den hungerstrejkande IRA-fången Bobby Sands i Hunger (2008). Fassbender spelar sexmissbrukaren Brandon i den kontroversiella och väldigt barnförbjudna (18-årsgräns på bio i England) Shame (2011). Fassbender har en stor roll i McQueens nya film 12 years a slave. Som jämfört med Hunger och Shame är en Hollywoodanpassad film, och ett historiskt drama, faktum är att filmen lika gärna kunde ha varit regisserad av Steven Spielberg.
12 years a slave är favorittippad Oscarvinnare i de tyngsta kategorierna bästa film och bästa regi. Jo, här hittar man filmingredienserna som brukar gå hem hos The Academy: Based on a true story. Ett viktigt ämne, som inte är komplicerat. Ett gripande livsöde. Karismatiskt och skickligt spel från huvudrollsinnehavaren Chiwetel Ejiofor (hans Oscar är redan i hamn).
McQueen slår an filmens tonläge redan i den första repliken: Alla nya niggrer ska jobba!
Sedan ett hopp tillbaka i tiden, till staden Saratoga i staten New York 1841. Solomon Northup (Ejiofor) är en respekterad medborgare, en fri man, en lycklig familjefar och en begåvad violinist. När Solomon befinner sig i Washington DC blir han kidnappad, misshandlad och fängslad. Därefter förd till Louisiana, där han blir såld som slav.
Solomon hamnar först hos den nästan godhjärtade plantageägaren Mr Ford, spelad av Benedict Cumberbatch, sedan hos den sadistiske och psykiskt labile bomullsodlaren Edwin Epps (Fassbender). För Solomon handlar de tolv åren som slav i första hand om att överleva.
McQueen koncentrerar sig på slavarnas lidande, slitet, ovissheten, piskrappen, de godtyckliga hängningarna. Bildspråket känns igen från regissörens två första filmer. Långa, långsamma kameraåkningar. Inga klipp i onödan. Ofta stannar Sean Bobbitts kamera helt och hållet. Filmen blir som att sitta och bläddra i en fotobok om det amerikanska slaveriets historia. Det är snyggt och skickligt gjort, naturligtvis, men krasst uttryckt också en smula enformigt.
Bäst i filmen är de intensiva scenerna mellan Ejiofor och Fassbender. På slutet dyker Brad Pitt, som är en av filmens producenter, upp i något som liknar en hjälteroll.
12 years a slave bygger på verklighetens Solomon Northups självbiografi med samma namn.
Titta också på:
Rötter (Tv-serie, 1977)
Purpurfärgen (Steven Spielberg, 1985)
Amistad (Steven Spielberg, 1997)
