Själv kommer Charles III att en dag efterträdas av sin son, prins William, som står näst i tur enligt den brittiska tronföljden.
Därefter följer prins George, prinsessan Charlotte och prins Louis, som alla är barn till prins William och hans hustru Catherine.
Prins Williams bror, prins Harry, hamnar först på femte plats i successionsordningen, och följs av sina och hustrun Meghan Markles barn prins Archie och prinsessan Lilibet.
Konstitutionell monarki
Storbritannien är, precis som Sverige, en konstitutionell monarki, där kungahuset har en ceremoniell roll. Den politiska makten ligger hos premiärministern och dennes kabinett – medan monarken i ett sista steg skriver under all lagstiftning.
Monarkin har sitt ursprung i de mindre kungadömen som fanns på de brittiska öarna på medeltiden, och som senare blev ett engelskt och ett skotskt kungadöme. I början av 1700-talet gick dessa samman i kungadömet Storbritannien och ett parlamentariskt system upprättades.
Bytte namn till Windsor
Ungefär vid samma tid ärvdes den brittiska kronan av kurfursten i tyska Hannover, sedermera Georg I, och kronan gick vidare i tyska dynastier. I samband med världskrigen bytte kungaätten efternamn från det tyskklingande Sachsen-Coburg-Gotha till dagens Windsor.
Fakta: Monarkin i Storbritannien
Elizabeth II blev Storbritanniens drottning när hennes pappa kung Georg VI avled 1952.
Efter hennes död den 8 september 2022 tillkännagavs den 10 september att Charles blir ny brittisk regent.
Tillkännagivandet gjordes av ett speciellt råd, "The Accession Council", ungefär Rådet för trontillträdande, som bland annat består av premiärministern och äldre parlamentsledamöter. Rådet har runt 700 medlemmar.
I samband med tillkännagivandet blev kung Charles son William prins av Wales – den titel som Charles tidigare bar.
Som brittisk monark har man en motsvarande titel i 15 av de över 50 stater som ingår i Samväldet av tidigare brittiskstyrda länder, däribland Australien, Kanada, Nya Zeeland och Jamaica.
Drottning Elizabeth II var regent i 70 år, från sin fars död den 6 februari 1952 fram till sin egen död, och var den längst regerande brittiska monarken någonsin.
Källor: Encyclopaedia Britannica, Nationalencyklopedin, brittiska parlamentet