Under veckan kom ett pressmeddelande: Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm inleder guidade visningar av teatern för barn mellan fem och sju år. I vanliga fall hade ingen lyft ett ögonbryn över en sådan nyhet. Men eftersom guiderna är två dragdrottningar – Lillan och Tjorven (Razmus Nyström och Per Öhagen) – drog vapenskramlet på sociala medier genast igång.
”Dramaten ägs av staten och ska enligt regeringen ’vårda och främja det svenska språket och det nationella kulturarvet inom teaterns område’”, skrev Sverigedemokraterna på sitt officiella Twitterkonto. ”Varför låter Dramaten vuxna män i klänning guida barn? Det är knappast förenligt med deras uppdrag.”
SD rasade kort sagt över att en teater spelar teater. (Vad språkfrågan har med saken att göra förblir oklart, dragdrottningarna håller knappast sina guidningar på urdu.) Det hela hade bara varit fånigt om det inte vore för att det är så historielöst. För faktum är ju att teaterhistorien just utgörs av karlar i klänning. Ja, rentav större delen av den.
I få samhällen fick kvinnor ens spela teater under konstformens första 2500 år. De flesta tunga kvinnoroller i den klassiska världsdramatiken – Klytaimnestra, Medea, Fedra, Julia, Ofelia, lady Macbeth – fram till upplysningen spelades av just män. Drag är därför en ofrånkomlig del av det vi i dag kallar teater – förvandlingens konst, överenskommelsen om att i just det här rummet råder andra villkor än i den omkringliggande så kallade verkligheten.
Det är ett sätt att lätta på trycket, att uppleva verkligheten utifrån ett annat perspektiv
För teatern är inte bara en plats för berättande, diskussion och skönhetsupplevelser. Det är också utopins rum, där vad som helst inte bara är tänkbart, utan också görbart och till och med önskvärt.
Det är antagligen den enda platsen i samhället där en fullvuxen herre kan dra på sig en kostym och påstå att han är Mullvaden i ”Det susar i säven” – och där vi går med på det påståendet, utan att ringa psykakuten.
Men det är också det enda stället där vi tillåts lämna verklighetens betungande påbud om anpassning och underkastelse, inte minst till könsrollerna, därhän och tillsammans uppgå i någonting annat. Att beröva barn det tillfället, möjligheten att vidga sin förståelse av verkligheten, insikten att det bakom det vardagliga och grötgrå kan dölja sig en annan verklighet som är lika sann och kanske rentav sannare – om inte det är ett övergrepp vet jag inte vad som är det.
Det är min ena invändning. Den andra är att drag – som egen konstform – i alla tider, och i nästan alla kulturer, har utgjort ett väl integrerat och karnevaliskt inslag i samhället. Från de forntida riterna till dagens klubbkultur, via medeltida karnevaler där bondpojkar kröntes till festens drottning. Det är ett sätt att lätta på trycket, att uppleva verkligheten utifrån ett annat perspektiv och till och med vända upp och ned på den.
I stort sett lika länge som det har funnits människor på jorden har vi också njutit av dragkultur – varför ska detta plötsligt förändras för att inte SD orkar lära av historien? En sann kulturkonservativ borde tvärtom applådera Dramatens omfamnande av denna ärevördiga tradition.
Och grattis alla barn, som får skratta och upptäcka teaterkonsten med två vackra, knäppa tanter på nationalscenen
För här kan vi i allra högsta grad prata om ett modernt nationellt kulturarv: lustspelens Lasse-Maja, Stig Järrels Lilla Märta, After Dark (naturligtvis, få andra har haft ett sådant inflytande) och dagens motsvarigheter Robert Fux, Babsan och Elecktra (”Unna daj!”). Som alltså alla krokar fast i en uråldrig, folklig och uppskattad sedvänja som naturligt traderats och färdats mellan generationerna. Exakt sådant som konservativa vanligtvis brukar tala sig varma för. Och att detta inte skulle lämpa sig för minderåriga är, också det, rent nys: ”Solstollarnas” Ulla-Bella, någon? Gösta och Hjördis? Mrs Doubtfire?
Så heja Dramaten, som med sina guidade visningar hedrar ett kulturuttryck som i årtusenden glatt publiken. Och grattis alla barn, som får skratta och upptäcka teaterkonsten med två vackra, knäppa tanter på nationalscenen. Grattis även till Admira, Vanity och Fontana som nu under söndagen gör upp om titeln som årets dragdrottning i den svenska upplagan av succéserien ”Drag race”.
Ni gör världen till en bättre, sannare och – inte minst – roligare plats. För alla åldrar.
LÄS MER:Nyhetsshowen 21 april Gäst: Admira Thunderpussy
LÄS MER:Dragduo guidar barn på Dramaten
