Göteborg växer för att ge plats åt nya invånare och verksamheter. Förutom bostäder, skolor och kontor behöver vi också offentliga platser i form av parker och torg. Ingen skulle väl komma på tanken att förtäta med bostäder i Slottsskogen? Alla inser att en växande stad behöver sina parker som gröna oaser i bebyggelsen. Rätt hanterad kan planeringen av stadens gemensamma ”vardagsrum” öppna nya möjligheter i en stad som plågas av låsta positioner.
Det är klokt att förtäta en glest utspridd stad som Göteborg men det måste finnas en balans mellan själva husen och rummen mellan byggnaderna för att vi ska uppleva staden som attraktiv. På 1960-talet skapade vi stadsdelar i våra ytterområden med alldeles för stora mellanrum. Det blev inte bra. I den täta innerstaden finns den omvända risken: att det gemensamma utrymmet mellan husen försvinner helt. Det vore inte heller bra.
Just nu pågår en process som syftar till att sälja ett av Göteborgs offentliga rum till hugade spekulanter. Det handlar om Skanstorget.
Vi gillar våra parker och de flesta förstår intuitivt att Göteborg skulle vara en sämre stad att bo i om vi inte hade Botaniska trädgården, Trädgårdsföreningen eller Vasaparken. Annorlunda är förhållandet till stadens torg. Från att ha varit självklara handels- och mötesplatser har de flesta av Göteborgs torg successivt förvandlats till trista parkeringsplatser. Men märk väl. Det är inte torgen det är fel på, utan bilen. Eller snarare den planering som prioriterar plats för bilar framför plats för människor.
Historiskt torg
Lek med tanken att vi inte hade några torg. Var skulle vi då ha julmarknader, uppträdanden eller demonstrationer eller var skulle vi då stämma möte med en vän? Trots alla sociala forum har vi fortfarande behov av att träffas i verkliga livet. Torgets viktigaste funktion är kanske just att vara en neutral mötesplats. Rum som alla har tillträde till och som därmed skapar en känsla av tillhörighet.
Just nu pågår en process som syftar till att sälja ett av Göteborgs offentliga rum till hugade spekulanter. Det handlar om Skanstorget som utgör länken mellan stadsdelarna Olivedal, Haga, Vasastan och Nilssonsberg. Ingen annanstans kan man på ett och samma ställe så tydligt utläsa stadens bebyggelsehistoriska utveckling från 1600-talet fram till vår egen tid. Scenariot spänner från Skansen Kronan, som är ett av de få synliga byggnadsverken från fästningstiden, till universitetets nyaste tillbyggnader från 1990-talet. Att för kortsiktiga vinster och för all framtid bygga bort ett av stadens historiska torg i det sammanhanget vore helt galet.
Genom att flytta station Haga till Skanstorget får Västlänken en destination i en skärningspunkt där flera stadsdelar möts.
Annat är det med Västlänken. Den är en bra framtidssatsning för staden och kollektivtrafiken, och ändå kraftigt kritiserad. Särskilt ifrågasätts station Haga. Anledningen är att läget uppfattas som en otydlig destination: ”Vem behöver ta pendeltåget till Haga?” Var ligger per definition Haga? Är det på Rosenlundskajen, mitt i Allén eller i bottenvåningen på Handels där entréerna till stationen nu planeras?
Tänk ett varv till
Ingen ifrågasätter på samma sätt stationsläget vid Korsvägen. Det är lätt att förstå Korsvägens strategiska roll som offentlig plats och bytespunkt för kollektivtrafiken. Korsvägen är en destination. Med station Haga är det uppenbart annorlunda. Det ursprungliga stationsläget var Järntorget, men det omöjliggjordes av tekniska och ekonomiska orsaker. Tyvärr missar Västlänken fler tänkbara stationslägen längs sin sträckning, som till exempel Linnéplatsen, Sahlgrenska eller Chalmers – samtliga betydligt mer självklara målpunkter än Nya allén där huvudingången till station Haga är tänkt att placeras. För att inte tala Hjalmar Brantingsplatsen, Friskvädertorget eller Frölunda torg, men det är en annan historia.
Men om Järntorget och Linnéplatsen är ute ur leken kanske vi kan tänka ett varv till kring Skanstorget? Genom att flytta station Haga till Skanstorget får Västlänken en destination i en skärningspunkt där flera stadsdelar möts. I dag stannar express- och stombussarna på den okända adressen Pilgatan. Det korrekta läget och namnet på bytespunkten vore naturligtvis Skanstorget. Om det får förbli ett torg vill säga.
Två flugor i en smäll
Kopplingen mellan Västlänkens behov av en station med tydlig adress och Skanstorgets behov av förnyelse kan ses som ”två flugor i en smäll”. Ett flöde av människor på väg till och från tåget skulle ge Skanstorget möjlighet att återfå sin ursprungliga funktion som handels- och mötesplats, fast i modernt och samtida utförande. Det blir motiverat att gräva ner parkeringen och verksamheterna i de omgivande bottenvåningarna kan då flytta ut sina uteserveringar på torget och bidra till ett folkliv helt i klass med populära Lilla Torg i Malmö, som ett exempel.
Naturligtvis räcker den rejäla ytan till mer. Lekplats, odling, events med flera aktiviteter. I ett Göteborg som växer kan hanteringen av våra offentliga rum bli den parameter som avgör om vi bygger en integrerad stad för alla eller förstärker privatisering och segregation. Platser som människor vill vara på skapar städer som människor vill bo i. Möjligheterna med Skanstorget är många – men bara om platsen får finnas kvar som ett torg!
Johan Lundin
arkitekt SAR/MSA, kontorschef och partner White arkitekter
Anna-Johanna Klasander
arkitekt SAR/MSA, professor i stadsbyggnad, Chalmers tekniska högskola