Man kan tycka alla möjliga saker om att någon hänger upp en Erdoganliknande docka i centrala Stockholm. Självklart är det en provokation. Kanske är det till och med osmakligt. Men det är definitivt inom ramen för yttrandefriheten och de möjligheter vi har att uttrycka oss på i en fullvärdig demokrati.
Tack och lov har vi redan nu en åklagares ord på det. Vägen dit har dock inte varit lika stadig.
Turkiet är fyra från botten i Europa i The Economists demokratirankning. Bara i Ryssland, Azerbajdzjan och Belarus är situationen värre. Landet klassas inte ens som en ”demokrati med anmärkning” utan ”hybridregim”.
Utvecklingen har gått åt fel håll de senaste åren. Respekten för mänskliga rättigheter är minimal och utfall mot till exempel kurdiska minoritetsgrupper är vardag.
Inga prostester längre
När Turkiet 2019 lät invadera norra Syrien, av påstådd oro för kurdisk terrorism, fördömde Sverige inte bara handlingarna i skarpa ordalag, vi slutade dessutom exportera vapen till landet. När en ny offensiv genomfördes i höstas – efter en sprängning i Istanbul som ingen utomstående tror att kurdiska grupper ligger bakom – lät vi saken passera.
Orsak: Sveriges Natomedlemskap ligger i händerna på en lättkränkt ledare för en låtsasdemokrati – och regeringens sätt att hantera situationen imponerar tyvärr inte.
I ett skriftligt uttalande under fredagen kallade utrikesminister Tobias Billström den upphängda Erdogandockan för en ”skamlös handling”. Statsminister Ulf Kristersson valde ordet ”avskyvärt”. Inte ett ljud om att detta var en fullt legitim opinionsyttring i Sverige, utan bara brösttoner om att regeringen ser det hela som ”otroligt allvarligt”.
Men det enda som på riktigt är allvarligt är dessvärre regeringens bristande känsla för vem eller vad det är rimligt att stå upp för i det här läget – en ömtåad halvdespot eller svenska demokratiska värderingar.
Provocerande – men tillåtet
Och det är faktiskt anmärkningsvärt att de inte klarar av att hålla huvudet kallt. Jämför med hur det såg ut när den danske politikern och provokatören Rasmus Paludan reste runt i landet och brände Koranen. Sannolikt tyckte få svenska politiker att det var en vettig sak att göra – ändå hade de inga större problem med att förklara att det var fullt tillåtet.
Eller för den delen hur det lät när en liknande docka föreställande Fredrik Reinfeldt brändes i Pakistan 2007. Protesterade den svenska regeringen? Nej, givetvis inte.
I en SVT-intervju i samband med konferensen Folk och försvar för en dryg vecka sedan sa Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att Sverige är ett tryggare land i dag än för ett år sedan, tack vare bilaterala säkerhetsgarantier från USA, Storbritannien och andra Natoländer. Han sa också att Sverige och Finland gjort det som krävs och att Turkiet och Ungern borde godkänna oss som medlemmar.
Vägen till Nato längre
Det är två tydliga besked som säger att det inte finns någon större anledning till panik från svensk sida. Den värsta faran är över och vi kan lugnt vänta in ett besked.
Efter fredagens snedsteg har förutsättningarna förändrats. Enligt regeringen på grund av provokationen med dockan, men det kan lika gärna vara regeringens hantering som försvårar saken och att Recep Tayyip Erdogan tolkar den svenska viljan att tumma på yttrandefriheten som desperation.
I vilket fall som helst: nya krav. Nu är det 130 påstådda terrorister, inte 73, som Erdogan vill ha utlämnade. Vägen till ett Natomedlemskap är plötsligt lite längre.
LÄS MER:Regeringen Erdogan yttrandefrihet
LÄS MER:Aktivisten om Erdogandockan: ”Vi uppnådde det vi ville”
LÄS MER:Erdogan: 130 personer måste utlämnas
LÄS MER:Turkiet ställer in talmansbesök efter Erdogan-dockan
