Processerna kring Göteborgs konsthalls framtida hemvist har varit seg. Nu har det dock beslutats att institutionen kommer att flytta till Slakthusområdet i Gamlestaden, vilket GP rapporterat om (27/9). Lokalen planeras vara färdig 2025, vilket är fördelaktigt i jämförelse med alternativet på Backaplan, som hade inneburit en väntan på hela fem år.
Under slutet av 90-talet, när jag precis hade flyttat hemifrån, bodde jag i Bagaregården, i ett hus som låg just vid gränsen till Gamlestaden. Vid denna tid var detta område mer oroligt – eller hade i alla fall rykte om sig att vara det. Gamlestaden beskrevs ofta som ett slags slumområde, något jag själv tyckte var lite överdrivet.
I dag framställs denna stadsdel i mycket annorlunda ordalag, även om det fortfarande rapporteras om brott som sker där, precis som i andra delar av staden. Nya bostäder förökar sig likt svampar och flera pubar och restauranger har hittat dit. Med sina landshövdingehus och sin öppna atmosfär har Gamlestaden en del gemensamt med Majorna, men det är än så länge mer heterogent. De gamla industrilokalerna och den blandade befolkningen gör att Gamlestaden kan ses som en miniatyrversion av den forna arbetarstadsdelen Shoreditch i London, ett område som har genomgått en närmast sanslös gentrifiering under de senaste decennierna.
Jag tror och hoppas att Konsthallens flytt kan ha viss påverkan på den konstnärliga utställningsverksamheten, och då tänker jag inte bara på hur de rymliga lokalerna kan underlätta arbetet. Förhoppningsvis kan uppbrottet bidra till en ny tankemässig frihet.
Jag tror också att den nya adressen kan möta viss skepsis från äldre museibesökare som tidigare har slunkit in på Konsthallen i samband med sin visit i Konstmuseet vid Götaplatsen. Men i bästa fall framstår lokalen som mer inbjudande för yngre konstintresserade, i och med att den troligen inte upplevs som lika konservativ. Det är ju snarare samtidskonstens inramning som ofta får unga besökare att skygga tillbaka än verken i sig.
Förhoppningsvis kan denna flytt bidra till att fler får upp ögonen för konstens relevans i ett demokratiskt samhälle, eftersom ett samhälle utan fri konst ofta vittnar om en stumhet på många plan. Samtidskonstens existens är ju inte självklar – i alla fall om man väljer att lyssna på vissa politiska makthavare som vill skärpa de ekonomiska stöden drastiskt.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: Meira Ahmemulić på Blå stället
LÄS MER:Konsthallens framtida öde påverkar Göteborg
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.