Nyla och Amalie lägger ut sina kort på filten de sitter på och mumsar på flingor.
– Det var mörkt när vi kom hit, förklarar den ena systern.
Familjen reste från Sheffield kvällen innan och tog sina platser intill staketet tidigt på onsdagsmorgonen. Att få ledigt från skolan var inga problem, berättar mormor Shelley.
– Vi ska se drottningens kista, berättar den andra systern.
Kistan visas för tusentals
Det har gått nästan en vecka sedan drottning Elizabeth II dog.
Det var förra torsdagen som kungafamiljen meddelade att läkare oroade sig för drottningens hälsa och nära familjemedlemmar tog sig snabbt till Balmoral, drottningens slott i Skottland. På kvällen kom beskedet att hon var död, 96 år gammal. På tisdagskvällen flögs hon till London och på onsdagen färdades hennes kista genom staden inför tusentals åskådare.
Ann och John Cooper matchar i rött. De sitter på en orange presenning längs med The Mall, vägen som sträcker sig österut från Buckingham Palace.
– Det finns en lite sentimental anledning till att vi ville vara här. Vi kom hit tillsammans när Charles och Diana gifte sig och sov i den här, när vi precis hade blivit tillsammans, förklarar Ann Cooper och klappar på presenning.
Charles och Diana gifte sig 1981 – då var paret Cooper i 30-årsåldern.
Hur känns det att vara tillbaka?
– Hårt. Vi var yngre då. Marken är hårdare än jag minns, skrattar Ann.
Utrymme för sorg och glädje
En polis traskar över Whitehall, den breda gatan i centrala London som löper förbi Downing Street och ner till parlamentsbyggnaden. Hon går fram till två kvinnor som håller Storbritanniens flagga längs med staketet som spärrar av gatan.
– Vänd på den.
Med mjuk röst informerar polisen om att flaggan är upp och ned. När den är rättvänd hörs applåder från publiken på andra sidan gatan – det var de som hade upptäckt felet och bett polisen säga till. När de klappar i händerna och tjoar börjar åskådarna på båda sidorna skratta.
Det finns utrymme för glädje också, inte bara sorg.
– Hon sa att hon hade levt ett gott liv och hon var en gammal dam. Det är sorgligt att det är slutet på en era, men hon tjänade oss väl väldigt, väldigt länge, säger Hilary Greenhalgh.
Prinsarna sida vid sida
Hela processionen, från drottningens hem Buckingham Palace, längs The Mall, förbi Horse Guards Palace, längs Whitehall och Parliament Street till Westminster Hall tar totalt 38 minuter. Det tar en halvtimme innan den når åskådarna längs Whitehall vid Downing Street men en kvinna lyckas få igång en direktsändning på telefonen så länge och den pampiga musiken spränger fram genom små mobilhögtalare.
Men så när klockan närmar sig 14.50 stänger hon av. Nu kan man höra trummorna, 75 slag i minuter, och musiken komma närmare.
– Du kommer kunna höra en nål falla till golvet.
Så sa Debbie Brailey, en av de som satt allra längst fram vid Buckingham Palace, till GP under tisdagen.
Och mycket riktigt, när drottningens kista kommer närmare tystnar pratet först till viskningar för att sedan dö ut helt och hållet. Någon snörvlar till och hundratals mobiltelefoner sträcks upp i luften när processionen, ledd av hästen Lord Firebrand, passerar.
Efter kistan går drottningens son, kung Charles, och dotter, prinsessan Anne, sida vid sida. Bakom dem går prinsarna William och Harry – alla med en stadig blick framåt medan åskådarna ser dem passera förbi.
Kistan placeras i Westminster Hall i drygt fyra dygn och där man kan besöka kistan och visa sin aktning innan begravningen på måndag. Kön för att komma in förväntas bli extremt lång – besökare ska vara beredda på upp mot 30 timmars väntetid.
Men många säger att de nöjer sig med att ha sett processionen. Så när trefaldiga hurrarop höjs och stora applåder bryter ut på Londons gator är det för många här ett sista, slutgiltigt farväl till landets drottning.
LÄS MER:De väntar hela natten på drottningens kista
