Moderskapet är ett ständigt aktuellt ämne att förhålla sig till som kvinna, oavsett om man vill uppleva det eller inte. I SVT Edits dokumentär ”Slippa bli mamma” följer vi influencern Therese Lindgren när hon träffar andra kvinnor som, likt hon själv, valt att inte skaffa barn. Än i alla fall.
Under åren som Therése vloggat har hon i flera av sina Youtube-videos varit transparent med sina känslor kring barn och föräldraskap: det intresserar henne inte. Som svar har hon kallats egoistisk, fått höra att hon berövar sin pojkvän gåvan att få bli förälder och att hon kommer att ångra sig längre fram. Kommer hon göra det? Snart fyller Therese 36 år. Ska hon ändra sig behöver hon göra det nu.
För oss kvinnor är erfarenheter kopplade till vår reproduktiva förmåga något som för oss samman. Först genom menstruationen, från tidiga tonår och decennier framåt. Sedan genom eventuella aborter, graviditeter, förlossningar och slutligen klimakteriet. Med dessa erfarenheter kan vi spegla oss i varandra och känna en samhörighet, bekräfta vår identitet som kvinnor.
Therése beslut upprör omgivningen. Hon undrar såklart varför. Samhörigheten mellan kvinnor är förstås vacker, men den nära gemenskapen rymmer också kritik och projiceringar.
När jag tittar på dokumentären tänker jag tillbaka på en text jag skrev i Expressen för några år sedan. Den handlade om en abort jag genomgått som var väldigt smärtsam och om hur jag saknade den typen av berättelser i offentligheten. En kvinna som läste kolumnen hörde av sig strax efter att den publicerats och var mycket upprörd. I sitt mejl skrev hon att jag var otacksam som valde att avsluta min graviditet när det fanns kvinnor, likt hon själv, som kämpat för att bli gravida i flera år utan framgång.
Aldrig tidigare har vittnesmålen från ofrivilliga föräldrar varit så många som nu.
Vad säger det om en kvinna när hon väljer att avstå moderskapet? Att hon är egoistisk eller otacksam? Frågan är om det egentligen inte bara är en omskrivning för att kvinnan inte anses självuppoffrande nog.
Genom historien har kvinnors fortplantning fyllt olika funktioner. Att avla fram barn har varit nödvändigt för att samhället ska gå runt. Det har i högsta grad handlat om att offra sig. I dag behövs det inte sättas fler barn till världen. Tvärtom vore det ur ett miljömässigt perspektiv bra om fler avstod från att göra det.
Men trots de rådande omständigheter fortsätter självuppoffrande att ses som en viktig egenskap hos kvinnor. Utan den kan hon inte framstå som en sympatisk människa.
Dokumentären ”Slippa bli mamma” är en motreaktion, och helt rätt i tiden. Aldrig tidigare har vittnesmålen från ofrivilliga föräldrar varit så många som nu. Berättelser om kvinnor som kämpar med sitt moderskap, eller rentav ångrar det, går att ta del av både i nyhetsmedia, litteratur och på sociala medier. En del av de som avstår gör det med klimatet i åtanke men allt fler kvinnor låter bli för att de helt enkelt inte har någon lust.
För somliga kan en sådan kvinna framstå som osympatisk men i takt med att klimatkrisen accelererar kan vi vänta oss ombytta roller. I framtiden kommer ingen fråga varför man inte skaffat barn utan snarare varför man valt att göra det. Ingen skam kommer falla över de som beslutar sig för att inte föröka sig.
Skulden kommer i stället att läggas på de kvinnor som väljer att skaffa barn. Och vips så är vi inte bara osympatiska – vi bär även skulden för att klimatet gått åt helvete. För oavsett vad framtiden ger så kommer traditionen av att skylla allt på mammorna att bestå.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Får det lov att vara en moderat som surrogat?
LÄS MER:Vi kvinnor borde låta män lösa sina problem själva
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
