Valet ser ut att bli extremt jämnt. Ingen av statsministerkandidaterna har klarat av att kliva och göra skillnad under valrörelsen, skriver GP:s politikreporter Arne Larsson.
Valet ser ut att bli extremt jämnt. Ingen av statsministerkandidaterna har klarat av att kliva och göra skillnad under valrörelsen, skriver GP:s politikreporter Arne Larsson. Bild: Henrik Montgomery

Varken Andersson eller Kristersson har övertygat

Socialdemokraterna viftar med SD-hotet, men klarar inte av att visa vad de själva har att erbjuda. Och Moderaterna visar brist på ledarskap. GP/Sifos sista mätning inför valet visar att det är helt jämt mellan blocken, och det är begripligt: ingen sida har lyckats sälja in sig särskilt väl.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

ANNONS
|

För väldigt många kommer valet att sluta i besvikelse. Det är så jämnt att man redan nu kan slå fast att nästan varannan väljare inte kommer att få som han eller hon vill.

Det är värt att tänka på för den regering som kommer att tillträda, om det finns minsta ambition att ena landet.

Det är också värt att fundera över varför det blivit så här. Varför har ingen lyckats kliva fram? Varför har ingen sida tydligt seglat uppåt under valrörelsen?

Om vi koncentrerar oss på de två partier som gör anspråk på statsministerposten, så är det lätt att se rätt uppenbara anledningar till att väljarna inte fallit pladask.

ANNONS

En missräkning

Socialdemokraterna ser visserligen ut att göra ett val i nivå med valresultatet från 2018, vilket kan ses som bra med tanke på att partiet styrt landet i åtta år. Men det kan också ses som en missräkning med tanke på den knuff uppåt man fått av partiledarbytet och oron i omvärlden.

Partiet verkar ha byggt hela sin valstrategi på två ben.

Det ena handlar om att Magdalena Andersson ska framställas som statsmannamässig och mer mogen att styra landet än Ulf Kristersson. Det här var tydligt inte minst under TV4:s debatt under torsdagen, då S-ledaren stod helt oberörd och log medan Ebba Busch stod ett par meter ifrån och närmast skrek åt henne.

Det andra är att skrämma upp väljarna genom att varna för Sverigedemokraterna och vad de skulle kunna åstadkomma, om de får chansen. Det här var något partiet själva menar bidrog till att hålla siffrorna uppe för fyra år sedan.

Men utöver det?

Politiken i skymundan

Partiet har låtit politiken komma i skymundan. Visst, Socialdemokraterna har lagt fram förslag – men det har också varit tydligt att det är ett enskilt partis förslag. Den väljare som röstar på partiet kan inte veta vad som kommer att bli verklighet. Eller ens hur Magdalena Andersson tänker sig att styra. Det är en svaghet.

ANNONS

För Moderaterna har valrörelsen utvecklats till en mardröm. I mätning efter mätning ser Sverigedemokraterna ut att bli större, medan Moderaterna mycket väl kan landa på omkring 16 procent – fyra procentenheter mindre än 2018. Inte minst är det väljare i storstäderna som vänder partiet ryggen.

Oavsett hur valet slutar måste Moderaterna fråga sig om partiledningens totala omfamnande av Sverigedemokraterna varit klokt. Att samarbeta är en sak – att förbehållslöst hylla partiets långa historia av flyktingmotstånd från scenen i Almedalen en annan.

Underskattar väljarna

Det som tidigare var svart är nu vitt, liksom. Man kan tänka sig att moderata väljare både förväntat sig och klarat av att ta till sig mer nyanserade beskrivningar av varför partiets positionsförändring var nödvändig.

Som en följd av allt elände har partiets ledarskap ifrågasatts i valrörelsens slutskede. I de båda Stockholmsbaserade morgontidningarna har Ulf Kristersson beskrivits som ett sänke för sitt parti, en förlorare, en evig tvåa. Moderatledaren framstår som en person som hellre följer efter än leder: det var till exempel först efter att Ebba Busch – och så gott som samtliga skånska moderater – öppnat för SD-samarbete som han gjorde samma sak. På samma sätt är det lätt att få intrycket att det är Jimmie Åkesson som sätter den politiska agendan i högersamarbetet.

ANNONS

Det är möjligt att redan frälsta har överseende, men tveksamma väljare föredrar kanske snarare en statsminister som har förmågan att kliva fram och gå före.

Tre tendenser

Medvind för MP

Miljöpartiet ökar i valspurten. Märkligt med tanken på att valrörelsen handlat om allt annat än miljö och klimat. Eller kanske inte – en del väljare är säkert hjärtligt trötta på att allt handlar om brott och straff och kärnkraft.

Tre jämnsmå partier

De tidigare allianspartierna C, KD och L är i dag nästan jämnstora och ligger alla på omkring 6 procent, vilket är en hyfsat god nyhet för Liberalerna men mindre kul för Centerpartiet som var två procentenheter större 2018.

SD går mot sitt bästa val

Sverigedemokraterna ser ut att med viss marginal etablera sig som landets näst största parti. Avståndet till Moderaterna är i mätningen 4,3 procentenheter.

Missa inte det senaste om valet 2022

Nu kan du få alla politiknyheter, reportage och analyser som en notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Val 2022. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS