Hanne Kjöller har gjort sig ett namn på att peka ut grupper som inte borde få hjälp av staten. Enligt henne. Nu är det ju inte Kjöller som bestämmer här i landet, men man kan få den känslan när man läser hennes krönikor, att hon tycker att det borde vara så.
Den nya gruppen under attack är ensamstående kvinnor och lesbiska som får hjälp med inseminering av spermier av vården, som hon skriver om i en ledartext i DN (24/8). Vi borde inte få ”vård” menar Kjöller, eftersom homosexualitet inte är en sjukdom. Å, vilket erkännande! Vi fladdrar av tacksamhet, vi flator.
”Sperma- och äggdonationer introducerades i vården för att hjälpa par som på grund av sjukdom saknade fungerande könsceller. Sedan tog sjukvårdskopplingen slut och det blev sjukvårdens uppdrag att kompensera enkönade kvinnliga par för de spermier som så att säga inte fanns inom familjen.”, skriver Kjöller.
Och nu får även ensamstående kvinnor hjälp med detta, också där på vissa villkor. Kors i taket. Kjöller fortsätter: ”Och så har det som började som en sjukdomsrelaterad medicinsk åtgärd blivit ett rättighetspaket för friska”.
Framförallt vill staten att fler barn ska födas, efter nativiteten i Sverige är så låg.
Det som fått Kjöller att koka är ett inslag i Ekot om ett par som försöker skaffa barn med anonym donator med hjälp av vården, där det bara finns tillgång till könsceller från vita män (17/8). Av omsorg om barnet brukar man försöka matcha den icke-bärande partnerns utseende med donatorn, så att det ska finnas en yttre likhet. Det brukar underlätta för barnen, nämligen, men det är svårt när det finns så få svarta donatorer. En ganska oförarglig fråga, enligt mig.
Jag tillhör inte de som anser att det är en rättighet att skaffa barn. Men den dagen jag gör det tillsammans med min flickvän vill jag gärna att det ska gå till på ett säkert vis, utan att själv behöva leta upp en intet ont anande överförfriskad man på Finlandsfärjan, som det gamla knepet lyder. Det vill inte heller staten att vi ska behöva göra.
Framförallt vill staten att fler barn ska födas, eftersom nativiteten i Sverige är så låg. Därför har man även inkluderat lesbiska och ensamstående kvinnor, sedan 2005, respektive 2016, bland de som kan få hjälp med assisterad befruktning. Staten anser nämligen att vi är fullvärdiga föräldrar, till skillnad från vad Kjöller verkar tycka.
Jag har en stark känsla av att detta inte handlar om barnen, utan om det sedvanliga föraktet mot människor som behöver en handräckning av staten. Sjukskrivna, utbrända, lesbiska, ensamstående morsor, vi är många som fått oss en släng av Kjöllers slev. För att parafrasera hennes egen text så är det lätt att känna sig som ett redskap för politisk positionering.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Normtrubbel när allt fler lesbiska skaffar barn
LÄS MER:Hillsong är ingen ”modern” kyrka
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
