Valspurten har inletts, och med den också en spurt mot allt råare uttryck. Ett av de värsta kom efter att Sveriges radio publicerat en artikel (P4 Kalmar, 11/8) om att hat och hot gör att miljöpartister bara kandiderar i varannan kommun. Påståendet borde uppfattas som sorgligt för alla försvarare av demokratin, men i ett politiskt läger firas det i stället.
Riksdagsledamoten för Sverigedemokraterna, Mattias Bäckström Johansson, delade artikeln på sin officiella Facebooksida och kommenterar triumferande att hans län nu kan bli “landets första MP-fria zon”. Ett misstag? Ett undantag? Nej, dagen efter fångar Sverigedemokraternas officiella konto upp ledamotens post. SD driver ett av landets absolut mest inflytelserika sociala medier-konton – alla kategorier. De är skickliga i kommunikation och experter på att få engagemang. De delar ledamotens post, inklusive artikeln som tydliggör att det är hot och hat som är orsaken till MP-avhoppen. “Intressant”, skriver de och kommenterar sedan i stället Miljöpartiets politik.
I kommentarsfälten skriver en SD-sympatisör att “Hat, hot och våld är människans naturliga reaktion om någon försöker förstöra ens liv, de får skylla sig själva.” Kommentaren får sex likes. En annan sympatisör skriver: “Hat och hot” brukar det låta när man får välförtjänt kritik”. 59 likes.
Valspurten har inletts, och med den också en spurt mot allt råare uttryck.
Allt hände redan innan helgen och jag tänkte att det där väl kommer att få reaktioner. Att det kanske också gått för snabbt, kommer ursäktas och förtydligas från alla möjliga? Men fyra dagar senare ligger allt fortfarande kvar. Ingen har bett om ursäkt.
Partiets pressavdelning förstår inte ens frågan när jag söker dem. Jag ber om en kommentar eftersom särskilt SD borde identifiera sig i problemet med hat och hot: Det har tidigare gjort det svårt för partiet att få kandidater. För två val sedan var det SD som var det mest utsatta, enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet (Politikernas trygghetsundersökning, 2012) . Då gick demokratiminister – Liberalernas Birgitta Ohlsson – ut och försvarade SD:s rätt att driva politik utan hot.
Men pressavdelningen på SD förstår nu inte problemet. Det gör inte heller deras riksdagsledamot som ursprungligen postat jublet.
Några SD-sympatisörer är däremot besvikna och undrar i kommentarsfältet varför deras parti vill “hurra och lägga fram det som något positivt”? Då ger riksdagsledamoten samma svar som han senare ger till mig. Att han hittat en annan artikel där en miljöpartist som faktiskt kandiderar inte själv kan ge ett bra exempel på hot och i stället berättar om något som knappt kan klassas som varken hat eller hot.
Och eftersom SD-ledamoten inte sett några polisanmälningar om hot från MP ser han i stället politiska triumfer. På ett liknande sätt resonerar också partiet. Eftersom varken de eller deras ledamot direkt kommenterar själva anledningen till att MP inte vågar ställa upp, säger de: “nej, vi ser inga problem med att dela det”.
Och det är klart. Det är ju en valspurt. Vem hinner då fokusera på demokratiska problem.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Om Paludan sjöng Mr Cool skulle ni reagera starkare
LÄS MER:SR:s felöversättning är årets största medieskandal
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
