Vad är autistiskt skrivande och varför ska Konsthögskolan HDK-Valand ägna sig åt det? Den frågan ställde jag tidigare i veckan i en text här på sidan (GP 2/8). Nu har jag fått ett långt svar från de fyra forskarna i ämnet (Aftonbladet 6/8). Texten är lika full av patos som den är renons på argument. Liksom i förbigående skriver de att min syn på autism är sedan länge daterad. Jag har nu ingen privat sådan utan utgår från DSM-5. Det är den diagnosmanual (senast uppdaterad 2013) som används i Sverige och stora delen av övriga världen.
Än underligare är textens alla insinuationer om psykiatrer och psykologer. Med en argumentation på nivån ”Hitler var vegetarian” skriver de fyra konstnärliga forskarna att det historiskt sett är psykologer och psykiater som har utsatt autister för bestraffning och våld och att de i vissa fall har ansett att autister inte ska få leva. Den som kritiserar Hjorth och hennes kollegor är tydligen anhängare till nazisternas kliniker för barnamord. Inte konstigt att så få vågar!
Oavsett hur många tecken de får till sitt förfogande verkar de inte kunna definiera vad autistiskt skrivande är.
Ingenstans har jag skrivit att människor med autism inte ska få ha ett så gott liv som möjligt. Faktum är att min första artikel inte alls handlar om människor med autisms rättigheter. Vad den handlar om är Hjorths, Nygrens, Bornemarks och Bertilsdotter Rosqvists ”rätt” att med stora medel från staten och undermålig forskningsdesign bedriva studier på det de kallar autistiskt skrivande. Oavsett hur många tecken de får till sitt förfogande verkar de ju inte kunna definiera vad autistiskt skrivande är.
Vidare undrade jag vad det gör med deras studie att kriteriet för att ingå i den är att man själv ”identifierar sig på autismspektrat”. Eller att den grupp som bedriver denna forskning på en psykiatrisk diagnos utgörs av en teolog, en litteraturvetare, en filosof och en lektor i socialt arbete. Bör man inte ha en utbildning i det ämne man forskar i? Och bör det inte ske på en institution där det finns kollegor med kunskap i ämnet? Av texten i Aftonbladet att döma kompenserar man för bristen på professionalism med högröstad aktivism.
För att vara så tydlig som möjligt, vad jag önskar att HDK-Valand ska svara på är dessa två frågor: 1. Vad är autistiskt skrivande? 2. Hur tänker man rent konkret gå till väga för att studera detta autistiska skrivande? Att forskare ska kunna definiera sitt forskningsobjekt och detaljerat beskriva sin metod är knappast för mycket begärt. Särskilt inte när de erhållit fem miljoner av Vetenskapsrådet.
Av texten i Aftonbladet att döma kompenserar man för bristen på professionalism med högröstad aktivism.
Tilläggas kan att jag tycker det är anmärkningsvärt att forskarna vid HDK-Valand beskriver människor med autism som en grupp med ett eget ”modersmål”. Att människor med autism har vissa gemensamma drag är givet; för att få diagnosen behöver man uppfylla vissa kriterier. Det betyder inte att människor med autism saknar individualitet. Än mindre att de utgör något slags eget folk med ett eget språk.
Louise Glück skriver i en essä att hon inte kan förstå strävan efter att skriva som kvinna. Om man skriver och är kvinna och det finns en specifik kvinnlig erfarenhet, resonerar hon, så kommer den att visa sig ändå – och på ett mycket mer intressant vis – om man inte aktivt försöker skriva fram den. Samma tanke borde vara tillämpbar här.
LÄS MER:Det finns inget autistiskt skrivande
LÄS MER:I hennes värld kan bara den med diagnos vara fri
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv. För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
