Magnus förbättrar säkerheten i världens kärnkraftverk

– Man kan säga att vi håller på med kompiskoll, säger Magnus Reinsjö där vi sitter på en fransk bistro, ett stenkast från Triumfbågen i Paris.

Staden är under några år hans hem då han är tjänstledig från arbetsplatsen Ringhals för ett förordnande hos internationella organisationen WANO, World Association of Nuclear Operators. I organisationen samarbetar samtliga företag i världen som har kärnkraftverk.

– WANO startades 1989, tre år efter olyckan i Tjernobyl. När vi förstod hur de i Tjernobyl hade agerat blev det väldigt tydligt för oss som arbetade inom kärnkraftsindustrin att vi kanske hade kunnat hjälpa till att förebygga och undvika händelsen om vi bara hade haft insyn. Vi är ingen myndighet men tanken är att vi skall ha transparens och öppenhet kring hur vi arbetar för att kunna lära av varandra, berättar Magnus.

För hans egen del innebär det att han åker runt till olika anläggningar i världen på kortare supportuppdrag.

– Vi ger assistens och hjälp till medlemsorganisationer på begäran. Jag som är teamledare får rekrytera ett team som passar för just det uppdrag som är aktuellt för tillfället.

Ett ovanligt samarbete

Väl på plats arbetar WANO:s team ihop med den lokala personalen med det aktuella problemet. Det kan handla om såväl frågor relaterade till organisation och ledarskap som tekniska problem. I en tid då mycket bygger på konkurrens mellan länder och företag låter samarbetet inom denna bransch ovanligt.

– Ja, men det är inte så ädelt som det låter. Snarare är det en nödvändighet. Vi brukar säga att ”an accident anywhere is an accident everywhere”. Hela idén är att fler perspektiv skall ge en bättre analys. Jag tror att det är unikt för vår bransch. Vi är ju konkurrerande företag men det funkar.

Magnus Reinsjö är väl medveten om den infekterade debatt om kärnkraftens vara eller inte vara som finns hemma i Sverige.

Om kärnkraft ska finnas bör den vara säker

– Vi är noga med att inte uppträda som lobbyorganisation, det väljer vi aktivt att stå utanför. Vi argumenterar inte för att kärnkraft skall finnas. Däremot att om den skall finnas skall den vara så säker som det bara går.

Utanför bistron susar bilarna förbi mot Triumfbågen, uteserveringarna har fullt med folk och luften är fylld av vårens dofter. Magnus lyser upp när han pratar om sin vardag i den franska huvudstaden.

– Åh, det är så bra! Jag promenerar väldigt mycket i olika delar av staden, går på konserter och muséer. Det jag tycker mest om är nog den parisiska stadsmiljön i sig, att bara strosa runt.

Ett par franska vanor har han plockat upp.

Handlar på franskt maner

– Jag handlar mycket i småbutiker, ost hos osthandlaren, bröd hos bageriet, kött hos slaktaren. Och så lyssnar jag nästan bara på fransk musik, gärna gamla slagdängor.

Magnus berättar att han numera vant sig vid att ingen verkar ha bråttom, till exempel i kassaköer, och vid skillnaderna mellan det franska och det svenska arbetslivet.

– Vi svenskar är ju väldigt ordningsamma. Skall vi komma en viss tid så gör vi det. Och om vi har ett större projekt så arbetar vi strukturerat med en plan. Men här gör de gärna allt på en gång i en enda röra! Men rätt som det är så är det färdigt och då är det ganska bra, säger Magnus och skrattar lite åt sig själv.

Han föddes Småland i en stor familj där pappan var pastor i en frikyrkoförsamling. Fortfarande har han kvar en lätt småländsk dialekt. Som tonåring flyttade familjen Reinsjö till byn Varnhem mellan Skara och Skövde där deras kyrka blev en samlingspunkt. Länge var tanken att Magnus skulle följa i pappans fotspår. Istället har han valt att lämna församlingen helt.

– När jag var ung levde jag i frikyrkomiljön och alla jag kände var också i den. Jag var helt övertygad om att jag skulle bli pastor, det var helt naturligt. På gymnasiet fick jag upp ögonen för det jag egentligen var intresserad av, naturvetenskap och teknik. Idag kan jag känna att jag intellektuellt är ateist men känslomässigt skulle jag nog inte kunna tvätta bort tanken att Gud finns även om jag försökte, säger han och ler.

Hade nog aldrig en tråkig dag i skolan

Istället blev det Chalmers och en civilingenjörsexamen med inriktning på teknisk fysik. Ett yrkesval Magnus Reinsjö aldrig har ångrat.

– Jag har alltid älskat att läsa och hade nog aldrig en tråkig dag i skolan. Först var jag inne på att forska och bli professor. Jag har varit väldigt rörlig i mitt yrkesliv men alltid hållit mig inom kärnkraftsbranschen, konstaterar han.

Sedan många år är det Bua i Halland som är hemma. Där bor också frun Anna-Lena kvar för att vara nära de fem barnbarnen. Magnus har två år kvar på sitt förordnande i Paris. Om han blickar fem år framåt ser han att han ”mest sannolikt kommer tillbaka till Ringhals”.

Då kanske det blir tid för fler cykelturer. I många år har Magnus gett sig ut på några dagars cykelturer med tält, oftast ensam.

– Då cyklar jag inte fort utan verkligen för att njuta. Jag bestämmer ingenting innan utan får se hur långt jag kommer och så campar jag när jag tröttnat för dagen. Jag tycker det är ett så härligt tempo att röra sig i ett landskap. Jag är helt själv och det är inga märkvärdigheter. Jag bor ju på hotell och flyger runt så det räcker så jag uppskattar verkligen det enkla.

Marie Grahn

livsstil@gp.se