Mikaela Blomqvist: Ord som trauma låser fast historien

Fantasier och drömmar är också verkliga, och kan förändra sättet vi ser på vår egen historia. Mikaela Blomqvist önskar att fler romanförfattare skulle använda sig av friheten fiktionen ger.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

”Lyckades man emellertid att avbryta historiens kretslopp, så kunde man direkt påverka inte bara framtiden, utan också det förflutna.” Meningen som återfinns i inledningen till schweiziska Christian Krachts nya roman ”Eurotrash” framstår först som oriktig. Det som har hänt – så lyder väl den allmänna åsikten – har hänt. Bokens första del består av en samling minnen och är, berättar Kracht när jag intervjuar honom på Stadsbiblioteket, helt självbiografisk.

En son besöker sin sjuka och missbrukande mor i hennes hem utanför Zürich. Det vita vinet är billigt men kläder och inredningsdetaljer dyra; fadern från vilken hon sedermera skiljde sig förfogade över en enorm förmögenhet. Moderns nuvarande misär står således i skarp kontrast till sonens inre bild av henne i Puccibikini vid poolen i Saint-Jean-Cap-Ferrat. Då och då är hon intagen på sluten psykiatrisk avdelning. Det hela är naturligtvis outhärdligt.

ANNONS

Men så vänder berättelsen. Trots rollator och stomipåse ger sig mor och son ut på en flera dagar lång och mycket underhållande taxiresa. ”I detta ögonblick visste jag att allting antingen skulle fortsätta exakt såhär fram till hennes död eller att jag nu, verkligen nu, just nu i detta ögonblick, kunde bryta mig ur cirkeln av övergrepp, ur det stora eldhjulet, ur det kretsande hakkorset”, resonerar han innan de ger sig iväg.

Denna del av boken är, föga förvånande med tanke på vad som sker, helt fiktiv. På scen berättar Kracht att han har skrivit så som han önskar att det vore: att han någon gång verkligen hade kunnat tala med sin mor. Det får mig att fundera över frihet, fiktion och drömmar. Kanske tenderar människan i dag att allt för ihärdigt bita sig fast vid sin historia?

I en text med rubriken ”The case against the trauma plot”, publicerad tidigare i år i The New Yorker, argumenterar den amerikanska litteraturkritikern Parul Sehgal just för det. Enligt henne har idén om trauma på senare år kommit att dominera litteraturen och filmen. Utmärkande för en berättelse där en svår händelse i det förflutna tjänar som grund för intrigen är enligt Sehgal att det blir ensidiga och platta. Narrativet sträcker sig bakåt i tiden, mot det så kallade traumat, och traumat ger i sin tur en fullständig förklaring till allt som sker i nuet: historiens kretslopp.

ANNONS

Sehgal påpekar att denna struktur troligtvis hänger samman med en bredare tankefigur i samhället, där människors lidande begripliggörs via en medicinsk diskurs. Trauma har exempelvis blivit ett flitigt förekommande ord i svenskt vardagstal. (Trots att det borde reserveras för erfarenheter av krig och av våldsamma situationer där man varit hotad till livet.) Och precis som den medicinska diskursen tror sig veta och kunna förklara allt har vi fått en fiktion som tenderar att göra detsamma.

Men ingen beskrivning av det förflutna är fullkomlig och orsakerna till att ett liv blir som det blir är närmast oändliga. I den meningen tror jag liksom Christian Kracht skriver, att framtiden kan forma det förflutna: genom att andra aspekter av det blir synligt.

Har människan av i dag glömt att så är fallet? Jag tycker mig i alla fall spåra en viss instängdhet och stagnation i förhållande till historien i den samtida svenska romanen. Varför inte bättre nyttja den frihet som fiktionen bjuder? Även önskningar och drömmar är en del av verkligheten.

Läs mer om Christian Kracht på GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Eurotrash” av Christian Kracht

LÄS MER:Skönt konstlat om nazister och filmiskt våld

LÄS MER:Christian Kracht: "Ibland skäms jag för boken"

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS