Den 19 juli 2007 skickade Gunilla Berggren och hennes då fyraårige son Andreas Norman en flaskpost från Fjällbacka. De var ute på en segeltur med båten när Andreas fick en idé.
– De hade läst en bok på hans förskola om en person som hade skickat en flaskpost och då ville han också göra det. Så jag hjälpte honom att skriva lappen, säger Gunilla Berggren.
De kastade i flaskan i havet, och den närmaste tiden som följde hade de hoppet uppe om att någon skulle höra av sig till dem, men inget hände.
– Med tiden så föll det i glömska, säger Gunilla Berggren. Vi tänkte inte mer på det.
Hittades i Norge
Men så under måndagsmorgonen den nionde juli, elva år senare, satt Gunilla och åt frukost medan hon scrollade igenom Facebook. I en grupp för Kungsbackabor såg hon en bild på en lapp som väckte minnen.
– Det var min egen handstil som jag kände igen. Det var jätteroligt att se, och jag blev så förvånad och glad över att folk har engagerat sig så i att hitta oss.
230 kilometer härifrån, i Hvaler i Norge, var elvaåriga Cornelia Pettersen under söndagen ute med sin pappa för att plocka skräp när hon hittade en flaska som hade fastnat mellan två stenar. Istället för att slänga den, tog de ut lappen och började läsa.
– Vi tyckte att det var väldigt spännande, både att hitta den och att försöka få tag på Andreas, berättar Cornelias mamma Linn Pettersen.
Kommer att rama in lappen
På lappen som Cornelia hittade i flaskposten fanns ett telefonnummer som inte längre var i bruk. Istället postade hon den på Facebook, och snart hade Gunilla av sig. Efter det har familjerna haft kontakt och skickat bilder till varandra. Andreas, som idag är femton år gammal, minns inte att han kastade i flaskposten när han var fyra år, men han blev ändå glad över att den blivit upphittad.
– Det är mamma som har berättat om det först nu. Vi har inte alls pratat om det under åren, men det är kul att någon har hittat den efter alla dessa år, säger han.
Om familjerna kommer att träffas vet de ännu inte, men Linn Petterson och dottern Cornelia kommer att spara lappen.
– Den kommer vi nog att rama in. Det är ett roligt minne, säger hon.
