Claes Malmberg och Jan Malmsjö på scen i Jonsered.
Claes Malmberg och Jan Malmsjö på scen i Jonsered. Bild: Bilduppdraget

Malmsjös stjärnglans lyfter Jonsereds sommarteater

Nostalgi och aktualiteter blandas i Claes Malmbergs The Good old days, en revy som lever upp till förväntningarna och lyfts av Jan Malmsjö.

ANNONS
|

Efter en kort promenad från pendeltåget visar sig den vitskinande karaktärsbyggnaden på Jonsered herrgård. I backen bakom byggnaden har utomhusläktare för 600 personer och en liten scen byggts upp bland lummiga ekar och rosenbuskar. Det är dags för den första premiären någonsin på Claes Malmbergs nystartade Jonsered Sommarteater. Först ut är nummerrevyn Den fantastiska resan till The Good old days, ett hopkok av musiknostalgi och skämt om aktuella ämnen som Svenska Akademien och könsidentitet. I centrum står Malmberg själv, ledsagad av en sjungande och skämtande Jan Malmsjö, kvällens främsta behållning. Den lilla ensemblen inkluderar också sångerskan Hanna von Spreti och revyartisten Eva-Lotta Bernström.

ANNONS

Malmbergs publiksnack och intensiva monologer håller ihop de i övrigt fristående numren. Även om många av skämten är mer än begagnade framkallar Malmbergs trygga begåvning och improvisationsvana en god stämning och många skratt. Även sångnumren är säkert framförda och skickligt kompade av en trio ledd av Benneth Fagerlund. Särskilt lekfullt och imponerande är von Spretis framförande av Itsy bitsy teenie weenie i vilken hon imiterar en repad skiva. Sketcherna håller en ojämnare nivå, och kommer från flera olika pennor. Men Bernströms och Malmbergs naturligt komiska spel förädlar ofta ett material som i sig lämnar en del att önska.

Ramen för revyn är den gamla goda tiden, vilket signaleras av scenens vackra art deco-tapet och 20-talsinredning. I övrigt är det främst i valet av musik som ramen gör sig märkbar. Den förkrigstida A Nightingale sang in Berkeley Square får sin lokala prägel i von Spretis skönt sjungna En näktergal sjön i Jonsered.

Ämnesvalen är desto mera aktuella, med ett fokus på könsfrågor. Som det anstår en revy mynnar könsfrågorna ofta ut i ren könshumor, som när Malmberg bedyrar att alla i ensemblen får identifiera sig med vilket kön de vill, och att han själv just i dag identifierar sig med ett stort kön. Betoningen ligger på tidstypiska och relativt oskyldiga fenomen som mansplaining och mansförkylning, som tillägnas var sin sång. En sång om kulturprofiler fungerar som brygga till ett annat för revyhumorn typiskt motiv, nämligen folkliga sparkar mot finkulturen. Frijazz är oväsen, språkforskning är trams och Svenska Akademien är minsann inte så märkvärdiga som de tror.

ANNONS

Jan Malmsjö har tidigare samarbetat med Claes Malmberg under liknande omständigheter, bland annat i Charleys tant på Gunnebo sommarteater. Precis som där bjuder han nu också på ett urval ur sin breda repertoar, från Under alla broar till Snurra min jord, som han berättar att han första gången sjöng på Göteborgs stadsteater 1958. Den 86-årige digniteten har fortfarande röst och scennärvaro i behåll, och det är inte endast på grund av hans legendstatus som Snurra min jord mottas med kvällens längsta applåder.

Malmsjös stjärnglans ger det lilla extra åt en föreställning som i övrigt lever upp till förväntningarna på en sommarrevy men inte lyckas överträffa dem. Men med allsång, kvällssol och en glittrande sjö infinner sig ändå en fullödig sommarstämning i Jonsered

ANNONS