Alina Yanchur i Göteborg.
Alina Yanchur i Göteborg. Bild: Privat

Alina Yanchur: Fick inte stanna i Sverige – hamnade mitt i kriget

”Jag hamnade i Kiev, inte för att jag ville, utan för att jag inte hade något val.” Det skriver Alina Yanchur, som flydde Belarus och studerade vid JMG i Göteborg, för GP Kultur. Av uppehållsskäl var hon tvungen att lämna Sverige och flytta till Kiev. Sedan blev det krig.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

På krigets andra dag vaknade jag i Kiev klockan fyra på morgonen av en hög explosion. Jag hoppade ur sängen, osäker på vad jag skulle göra. Jag hade bara sovit två timmar, och dessutom vaknat var trettionde minut, av rädsla för att missa flyglarmet. En skarp smärta sköt plötsligt genom hjärtat. Det krampade så starkt att jag för några sekunder trodde att det hade slutat slå. Höll jag på att dö? I det ögonblicket var jag inte rädd för det. ”Det händer alla”, tänkte jag.

Men hjärtat lugnade sig.

Det visade sig att en granat hade slagit ner i ett bostadshus bara tio minuter från mitt hem. Ett lugnt område med bostäder i vanliga fall. Nu fick jag tillbringa flera timmar i ett skyddsrum. Eller ja, det var ett underjordiskt parkeringshus, där vi, alla grannar, barn och äldre, hade samlats.

ANNONS

– Pappa, hur länge ska vi vara här, frågade en fyraårig pojke som satt på cementgolvet bredvid mig.

–Ingen vet, sitt nu, svarade hans pappa.

–Vill Ryssland ta över hela Ukraina, frågade pojken.

–Ja, hela.

När allt hade lugnat ner sig hann jag bara gå upp till lägenheten och dricka en kopp te innan flyglarmet ljöd igen. Jag kunde inte få in det i mitt huvud. Var jag i ett spel eller i en film? Hur kunde jag hamna mitt i ett krig?

Sommaren 2020 hade jag slutat mitt jobb på en statlig nyhetsportal i Belarus på grund av den ökande censuren och flyttat till Sverige. Jag studerade masterprogrammet i grävande journalistik på Göteborgs universitet under ett fint år där jag fick vänner och blev förälskad i den undersökande datajournalistiken. Efter det hade jag turen att få ett stipendium från Svenska institutet och praktik på Uppdrag granskning, en av Europas bästa grävredaktioner. Men Migrationsverket vägrade ge mig uppehållsstånd för praktiken. Jag var den enda som fick avslag av de 18 studenter som fått stipendiet, men trodde att det bara handlade om otur.

Jag kunde inte få in det i mitt huvud. Var jag i ett spel eller i en film? Hur kunde jag hamna mitt i ett krig?

Överklagandet av beslutet lät mig stanna i Sverige medan en domstol utredde mitt fall. De där sex månaderna var tyngda av osäkerhet och stress. Jag packade inte upp min resväska och väntade på Migrationsverkets nej varje dag. Så tog praktiken slut och min anledning till att få stanna i Sverige försvann med den. Det fanns inte längre någon anledning att hoppas att domstolen skulle döma till min fördel.

ANNONS

Men att åka tillbaka till Belarus innebar ett hot om att bli arresterad. Ukraina var ett av få länder där jag som belarusier kan bo utan att visum. Jag hamnade i Kiev, inte för att jag ville, utan för att jag inte hade något val.

Jag vågade inte ansöka om asyl i Sverige. I januari publicerade Euronews min granskning av hur Sverige vägrar att ge asyl till flyktingar som flytt från Lukasjenkos regim(4/1). Under 2021:s elva första månader hade bara tre belarusier av 125 fått asyl i Sverige, runt två procent. Jämfört med tidigare år är det tydligt att antalet positiva beslut inte har påverkats av regimens våldsamma förtryck efter det ifrågasatta presidentvalet 2020.

Svenska politiker talar om vikten av att stödja oppositionen i Belarus, men det handlar bara om tomma ord. De kan få en bok publicerad, men inte hjälpa en riktig människa i fara. Sverige ses som en högborg för demokrati, rättvisa och inkludering, men finns det något bakom de där vackra orden?

Erfarenheten av att tvingas irra runt i världen har lärt mig att skilja agnarna från vetet. Det har påmint mig om att den riktiga styrkan och stödet ligger i vad man gör, inte vad man säger.

I dag uttalar alla sitt stöd för Ukraina, men ingen vågar stänga luftrummet över de döende ukrainska barnen. Shell fortsätter köpa rysk olja. Kommer Sverige låta de ukrainska flyktingarna stanna eller kommer 98 procent av dem att behöva leta efter en annan skyddad hamn sen, som vi belarusier fick göra? Jag vet inte.

ANNONS

Miljontals ukrainare går ihop i sitt motstånd. De stoppar ryska stridsvagnar med bara händerna. Läkarna arbetar utan rast. Män tillverkar molotovcocktails och deltar i hemvärnet. Kvinnorna lagar mat och syr. Familjen jag bor med nu i västra Ukraina väver kamouflagenät elva timmar per dag. Jag med.

Ju mer folk själva vet om lidande, desto mer kan de känna medkänsla med andra, tror jag. Erfarenheten av att tvingas irra runt i världen har lärt mig att skilja agnarna från vetet. Det har påmint mig om att den riktiga styrkan och stödet ligger i vad man gör, inte vad man säger.

Varje natt drömmer jag om krig, hör sirener och ser explosioner och skyddsrum med dimmigt gult ljus. Jag ser vuxna och barn som är invirade i filtar och sovsäckar. Jag är glad när jag vaknar av att alarmet ringer och jag är på en plats som inte är bombad. Somliga är inte så lyckligt lottade.

Översättning: Sanna Samuelsson

Alina Yanchur är belarusisk journalist som har studerat vid JMG i Göteborg. Av uppehållsskäl var hon nyligen tvungen att lämna Sverige och flyttade till Kiev, eftersom det var för farligt att återvända till Belarus.

Läs mer i GP Kultur:

ANNONS

LÄS MER:Jag kan inte fatta att de bombar Kiev

LÄS MER:Ukrainsk-ryska kulturkriget har rasat i hundratals år

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS