Ukrainas moderna historia är dramatisk och blodig. För att förstå varför och hur den har blivit det, måste man gå tillbaka inte bara till de senaste årtiondena utan även till det fjärran förflutna. Där finns den historia som Putin förnekar.
Ukraina är det ursprungliga Ryssland. Staten kallades då Rus. Kiev var huvudstad. År 988 antog staten den ortodoxa kristendomen från Östrom, Konstantinopel. Området nordöst om Rus med städer som Moskva och Vladimir kallades i Konstantinopel för Stora rus. Det ansågs vara den del som låg långt borta, i periferin.
Kievstaten införlivades med Litauen på medeltiden och med Polen år 1569. Kyrkans överhuvud metropoliten flyttade från Kiev till Moskva, som blev Storrysslands huvudstad. År 1654 frigjorde sig Kiev från Polen och ställde sig under Moskva. Där kallade man landet kring Kiev för Lillryssland. Ryssland kallades då inte Storryssland utan helt enkelt Ryssland. Man uppfattade staten som en direkt fortsättning på Rus.
Men intellektuella I Kiev och andra städer i området gillade inte att kallas lillryssar. De valde att kalla landet Ukraina, landet vid gränsen. På 1800-talet blev majoriteten av folket som bodde där, bönderna, ukrainare och deras språk kallades ukrainska. Annars kallade sig människorna vanligen "ruskie" eller bara "tutejsjie" ("vi som bor här").
Men intellektuella I Kiev och andra städer i området gillade inte att kallas lillryssar. De valde att kalla landet Ukraina, landet vid gränsen.
När det ryska imperiet upplöstes utropade självmedvetna ukrainare år 1918 en stat Ukraina. Samtidigt skapade den nya regimen i Moskva ett Sovjetukraina. 1920 utbröt krig mellan den återuppståndna staten Polen och Ryssland och Ukraina. Kriget slutade med att västra delen, Galizien, som efter Polens delningar på 1700-taket tillhörde Österrike, införlivades med Polen med Lviv som huvudort. Östra Ukraina införlivades med Sovjetrepubliken Ukraina. Halvön Krim blev en del av Sovjetrepubliken Ryssland.
Under 1920-talet uppmuntrade Sovjetregimen det ukrainska språket. På 1930-talet gick regimen däremot in för förryskning. En stor del av kultureliten mördades av Stalinregimen och miljontals bondefamiljer svalt ihjäl under kollektiviseringen av jordbruket. Under Tysklands krig mot Sovjetunionen 1941–1945 då Ukraina ockuperades ställde sig en del ukrainare på Tysklands sida och vissa deltog i judeutrotningen. Större delen av den talrika judiska befolkningen mördades under Förintelsen.
Stalin dog 1953. Hans efterträdare Nikita Chrusjtjov, som själv knappt tjugo år tidigare hade administrerat Stalins terrormaskin i Ukraina, hörsammade en vädjan från de lokala styresmännen på Krim att han skulle lindra bristen på mat i regionen. Krim låg inneslutet i Sovjetrepubliken Ukraina och överfördes av Chrusjtjov till den. Så tryggades försörjningen. Årtalet blev symboliskt. År 1954 kunde man på detta sätt fira att Kiev – det vill säga Ukraina – som år 1654 anslöt sig till Ryssland nu fick Krim som en gest av försoning med Ryssland efter Stalinterrorn.
År 1954 kunde man på detta sätt fira att Kiev – det vill säga Ukraina – som år 1654 anslöt sig till Ryssland nu fick Krim som en gest av försoning med Ryssland efter Stalinterrorn.
LÄS MER:Recension: ”Sovjetunionens skendöd” av Kristian Gerner
Jag har genom åren rest i olika delar av Ukraina. Jag upplevde inte fiendskap mellan ukrainare och ryssar, och folk jag träffade blev inte sura då jag sa att jag hjälpligt kunde förstå ukrainska genom att interpolera mellan ryska och polska. Tillsammans med ekonomen Stefan Hedlund var jag i Lviv den 19 augusti 1991. Det var då som Michail Gorbatjovs egen regering avsatte presidenten och bildade en provisorisk regering. Men man hade gjort uppräkningen utan Boris Jeltsin. Han var president i den ryska Sovjetrepubliken och ingrep med trogna styrkor mot kuppmakarna. Jag skrev om vad som hände sedan i min bok ”Sovjetunionens skendöd” (2021):
”Belavezjska Pusjtja är en nationalpark i Belarus, som på den tiden hette Belorossija, Vitryssland. Den 8 december 1991 möttes där, för ett jaktparti, ordföranden i Sovjetrepubliken Belorossijas Högsta sovjet Stanislav Sjusjkevitj, som stod för inbjudan, och Sovjetrepubliken Ukrainas president Leonid Kravtjuk och den ryska Sovjetrepublikens president Boris Jeltsin. Det handlade om storviltsjakt. Villebrådet var Sovjetunionen.
De tre ledarna utfärdade från jaktslottet i Belavezj en proklamation om att Belarus, Ukraina och Ryssland hade skapat Sovjetunionen år 1922 och nu, 69 år senare, hade rätt att låta Sovjetunionen upphöra att existera som ett subjekt i internationell rätt och som geopolitisk real.”
Jag mötte vid ett besök vid ett besök i Kiev 1999 en ukrainsk litteraturvetare, Tetjana Rjazantseva. Hon gav mig sin färska avhandling om Ukraina och den europeiska barockkulturen på 1600-talet, där hon drev tesen att Ukraina ingick i en kulturell gemenskap med barockkulturen i Polen och Spanien. Budskapet är att det moskovitiska Ryssland, som till skillnad från Kiev inte varit med om renässansen, tack vare införlivandet av Kiev 1654 blev delaktigt i den central- och västeuropeiska kulturen.
Argumentet att Ukraina ”ingår i en alleuropeisk kulturell gemenskap” är en viktig signal.
Efter vårt möte kom mycket att hända i ukrainsk politik. Den ”orangea” revolutionen 2004 ledde till att den västvänlige Viktor Jusjtjenko valdes till president år 2005. Men 2010 förlorade han valet mot den Moskvavänlige Viktor Janukevitj. Jag skrev till Tetjana och undrade vad hon tyckte. Hon betonade att hon inte alls sysslar med politik och fortsatte:
”Det som intresserar mig är eviga sanningar, inte tillfälliga ’brännande frågor’. Jag koncentrerar mig på europeisk metafysisk poesi från 1600-talet och framåt. Det kan tyckas vara långt från verkligheten men det är enligt min åsikt ett grundläggande faktum som gör att vi ukrainare ingår i en alleuropeisk kulturell gemenskap.”
Argumentet att Ukraina ”ingår i en alleuropeisk kulturell gemenskap” är en viktig signal. Man måste tolka Rjazantsevas avhandling som en plädering för att Ukraina trots allt tillhör samma europeiska kultur som Spanien, Frankrike, Italien – och Sverige.
År 2014 inträffade demonstrationerna i Kiev som fick Janukevitj att ta sin tillflykt till Ryssland. Den följande historien är i färskt minne. 2014 tog Ryssland Krim med vapenmakt. År 2015 sköts den liberala politikern Boris Nemtsov ner ett stenkast från Kreml i Moskva. Han hade kritiserat Rysslands politik mot Ukraina och hade tidigare förgäves försökt ställa upp som motkandidat till Putin i presidentvalet.
Efter Putins ultimatum till USA och Nato för två veckor sedan sade den ryska pensionerade generalöversten Leonid Ivasjov i en intervju i den ryska tidningen Novaja Gazeta: ”Jag kollade när man senast talade i Europa i en sådan ton. Och det var Hitler, som ställde danskarna inför ett omöjligt ultimatum. Vi är tillbaka i dessa tider.”
Kristian Gerner är professor emeritus i historia vid Lunds universitet och författare, som kom ut med boken ”Sovjetunionens skendöd” förra året.
LÄS MER:Putin har tagit av sig masken
LÄS MER:Jag kan inte fatta att de bombar Kiev
LÄS MER:Expert: Putins historieskrivning idiotisk
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
