Så länge jag kan minnas har det varit folksport att håna kulturministern för allt från utseende till låg kompetens. Lena Adelsohn Liljeroth fick raskt det inte helt respektfulla smeknamnet ”Blubby” av serietecknare Liv Strömquist. Amanda Lind har hånats för allt från sin frisyr till bristfälliga filmkunskap. Att Jeanette Gustafsdotter nu fått äran att utmålas som en sopa av Stina Oscarson i SVD är alltså i det närmaste att betrakta som en initiationsrit.
Men det väcker ändå frågan – vem fan vill vara kulturminister? Det är ett av kulturvärldens stora mysterier. Rollen är nog den absolut tråkigaste ministerposten som finns på Regeringskansliet. Den helt riktiga principen om armlängds avstånd innebär att man som enskild minister inte har ett jota att säga till om kulturens innehåll. I stället är jobbet att se till att pengar puttas runt mellan olika myndigheter som sedan fördelar dessa till kulturarbetare som av hävd och princip aldrig är nöjda med något.
LÄS MER:Kulturrådet fördelar 650 miljoner
En roll man i grund och botten skulle kunna dumpa över på en opolitisk departementschef. Men se, då missar man vad som blivit kulturministerns kanske viktigaste roll – den som slagpåse. För trots att alla vet att Sverige inte tillämpar ministerstyre (kulturministern har inte eget ansvar för politiken), älskar ändå medierna att låtsas som att det är så.
LÄS MER:Regeringen vill öka stödet till civilsamhället
Det gäller inte minst kulturministern, som trots sitt begränsade handlingsutrymme ändå står mitt i blickfånget för hela landets ständigt besvikna kulturarbetare. Inte för att de tvunget är mer besvikna än Sveriges bönder är på jordbruksministern. Men till skillnad från bönderna måste kulturministern handskas med en yrkeskategori som bokstavligen har dramatik som arbete.
Att stilla lida medan kulturarbetare från land och rike runt utsätter en för smädelse är det riktiga jobbet. Det vet förstås alla riktiga karriärpolitiker – som av goda skäl drar sig för att ta tjänsten. Det är därför det ofta blir oväntade sidokaraktärer som Disneyklubbens egen Alice Bah Kuhnke och TU:s Jeanette Gustafsdotter.
De förstår helt enkelt inte vad de ger sig in på förrän det är för sent.
Läs mer av Björn Werner:
LÄS MER:Bisarrt när ingen pratar göteborgska på film
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
